Sjötermer
A - Signalbokstaven A betyder "Jag har dykare nere. Håll väl undan och gå med sakta fart."
Air Draught - Fartygets högsta punkt över vattenlinjen.
Akter - Längst bak på ett fartyg.
Akterhand - Den som står sist ex. vis när flera man halar i en tross.
Akterlig - Akter om tvärs.
Akterlik - Bakre kanten på ett segel. Går från fallhornet till skothornet.
Akterpik - Utrymme i aktern.
Akterroddare - Aktersta männen i en roddbåt, anger takten.
Akterruff - Sovutrymme i aktern.
Akterseglad - Person som blev kvar i hamn efter båtens avgång.
Akterskepp - Den del av en båt/fartyg som är akter om dess bredaste del.
Aktersnurra - Utombordsmotor.
Akterspegel - Platt parti längst akter ut på en båt.
Akterspring - Tåg eller wire som skall stoppa eller motverka ett fartygs rörelse föröver.
Akterstag - Vajer i aktern som stöttar masten på segelbåtar.
Akterut - Anger befintlighet, något finns akterut.
Akteröver - Anger riktning mot aktern till.
Alhidad - Rörlig arm på en sextant. Även en vridbar arm på en pejlskiva.
AMVER - Automatic Mutual Vessel Rescue System. Amerikansk central som bl.a. ger besked om nödställt fartygs position samt vilka andra fartyg i närheten som kan assistera.
Angöra - Att bestämma sin position med hjälp av ett märke; landmärke, angöringsboj eller angöringsfyr när man närmar sig land.
Angörningsfyr - Ljusstark fyr långt ut i kustbandet som ger sjöfarten ledning då det närmar sig från öppna sjön och tänker exempelvis angöra en hamn eller följa kusten.
Ankare - Det finns en mängd olika typer av ankare (se Bruce, Breese, CQR), men deras gemensamma syfte är att genom att fästa i sjöbotten hålla ett fartyg på plats.
Ankaret oklart - Ankare som fastnat i ett hinder.
Ankardävert - Lyftanordning för ankaret.
Ankargrund - Plats där man kan ankra.
Ankarklys - Öppning i bordsläggningen där ankarkättingen löper ut och ned i vattnet.
Ankarlanterna - Vitt ljus, synligt runt om. Ska hissas när man ligger för ankar.
Ankarlina - Lina mellan ankare och båt.
Ankarspel - Mekanisk anordning med vilken ett ankare fälls eller lyfts.
Ankarstek - Speciell knop som fäster ankartåget till ankaret.
Ankarstock - Tvärstycke på ett stockankares ankares övre del.
Ankra - Kasta ankar.
Anlöpa - Att komma fram till sin destination. T.ex. gå in i (anlöpa) en hamn.
Ansätta - Att styva upp ett fartygs stående rigg.
Apa - Benämning på ett gaffelsegel.
Armada - En stor mängd fartyg sammanförda.
Astronomisk navigering - Positionsbestämning och navigering med hjälp av himlakroppar. Autopilot - Manövreringshjälpmedel. Anordning för automatisk styrning av fartyg.
Avdrift - En båts oberäknade kursavvikelse på grund av vind eller ström.
Avhåll - Några öglor lagda runt en pollare eller ett spel för att minska belastningen vid firning.
Avlöpa - Då ett fartyg glider ner i vattnet från sin bädd på land (stapelavlöpning).
Avrusta - Att avrigga ett fartyg samt vidtaga åtgärder för att skydda/förrådsställa materielen i land. Segelbåtar och andra mindre fartyg avrustas i regel varje höst.
Avsätta - Att i sjökortet utmärka fartygets ställe.
B
B - Signalbokstaven B betyder "Jag lastar, lossar eller transporterar farligt gods."
Babord - Båtens vänstra sida sedd akterifrån.
Babords halsar - Man seglar för babords halsar då vinden blåser in från babord.
Babölingar - Äldre uttryck för de av besättningen som tillhörde babords vakt.
Back - När man får vinden in i seglet från fel sida.
Backen - Förligaste delen av däck.
Backlag - Ett matlag ombord i ett örlogsfartyg oftast bestående av c:a 10 man varav en är avdelad att hämta maten och diska och duka av efter avslutad ´måltid.
Backslag - Motorns växellåda.
Backstag - Ett stag, som stagar masten akterifrån och förhindrar rörelse föröver.
Baksjö - Havsvåg som vänder vid land och går ut igen.
Bakvatten - Stillastående eller bakåtströmmande vatten.
Balkvägare - En i spanten fäst förstärkning som däcksbalkarna vilar på.
Bank - Upphöjning av sjöbotten till en platå, där vattendjupet oftast är litet.
Bardun - Stag som stöttar en fartygs mast i sidled.
Bark - Segelfartyg med tre till fem med råsegel på alla utom den aktersta.
Barkass - "Stor jolle" för användning vid transporter till och från större fartyg.
Barlast - Tungt material (i mindre båtar oftast järn eller bly, i större fartyg oftast vatten) för att stabilisera fartyget.
Barograf - Instrument för registrering av lufttrycket och dess förändringar.
Barometer - Instrument som visar lufttrycket.
Batyskaf - Undervattensfartyg som kan gå ned till de största kända djupen.
Beaufort-skalan - Vindskala graderad från 0 till 12.
Bedarra - När hård vind avtar i styrka.
Befrakta - Hyra fartyg för frakt.
Beknip - Säges om ett föremål (tåg e. d.), som fastklämts så att det ej utan svårighet kan komma loss eller halas, t. ex. då någonting fastnar i en lucka, dörr eller port, då ett tåg fastnar i ett block.
Belägga - Att göra fast ett tåg runt ett knap eller motsvarande så att det snabbt kan lossas igen.
Bensel - Att med garn naja ihop två tåg så att de ej kan löpa.
Beslagsband - Rep eller band som används för att surra ett segel mot bom eller mantåg.
Beslå - Att fastgöra ett bärgat segel, oftast mot mast eller bom.
Bestick - De hjälpmedel, t.ex. passare, transportör och linjal, som används vid navigering.
Bestickföring - Att man kontinuerligt fastställer sin position, och för in denna i sjökortet.
Beting - Med betoning på 'e' (annars blir det arbetsaccord) är de ovan däck uppstående grova timmer avsedda för fastgöring av svårare ändar eller ankarkätting. Den har ett tvärstycke som gör att den ibland även kallas för 'betingspållare'.
Bidevind - När man seglar med vinden för om tvärs.
Binge - Säng ombord.
Bleke - Vindstilla, stiltje.
Blinda - Råsegel på bogsprötet på äldre fartyg.
Blixtfyr - Fyr som visar blixtsken.
Block - Anordning där tågen löper över en eller flera skivor som fördelar kraften så att man med mindre kraft kan flytta den part som blocket är fäst vid.
Bloss - Signalmedel som användes i fartyg för ett påkalla uppmärksamhet, t.ex. tillkalla lots.
Blås bort - Signal i skepparpipa som betydde ex. vis bort från skaffning, observera att numera förekommer dessa signaler bara i större örlogsfartyg och ombord i stora segelfartyg oftast skolskepp där utbildning av blivande befäl bedrivas.
Blås in - Signal i skepparpipa vid honnör ombord, fallrepshonnör.
Blås över - Se "blås in".
Blänkfyr - Fyr som visar blänksken.
Blöja - Sele försedd med krog som används av gasten på segelbåtar med trapets.
Bog - Riktning. På babords bog seglar man med vinden från styrbords sida och tvärtom. Jämför Halsar.
Boga av - Då man flyttar ut ankaret från fartyget färdigt för användning.
Bogfender - En typ av stävfender som är placerad i och kring förstäven.
Bogsera - Släpa, dra ex. vis ett fartyg eller annat föremål genom vattnet, oftast släpas det bogserade föremålet efter bogserbåt, men kan även släpas vid sidan om denna.
Bogserljus - Bogserlanterna.
Bogpropeller - Tvärgående propeller placerade i fartygets bog som hjälpmedel vid förtöjning och utläggning från kaj
Bogspröt - Ett rundhult i fören på ett segelfartyg.
Bogvåg - Våg som uppstår på ömse sidor om förstäven då ett fartyg gör fart genom vattnet.
Bogåra - Den åra plikthuggaren använder vid rodd.
Boj - Flytande sjömärke eller förtöjningsanordning.
Bolin - Ett tåg som användes för att dra fram lovarts lik på ett råsegel när man ligger på kryss, så att vinden faller in i seglet. Att segla för "lösa boliner" innebär att man har så öppen vind att bolinerna inte behöver sättas an.
Boliner - Tåg i råsegel, att likställas med skot. Lossades när vinden ligger på låringen eller tvärs.
Bom - Rundhult som används för att sträcka seglets undre lik.
Bombeslag - Öga eller ringformad del på bommen.
Bomlik - Liket som går längs bommen från halshornet till skothornet. Underlik på försegel.
Bomnedhalare - Justerbar lina mellan underdelen på masten och bommens undersida. Till för att förhindra att bommen lyfter sig när seglet påverkas av vinden.
Bomrack - Skotring i vilken skottaljan fästs.
Bonett - Tygstycke att fästa vid segel för att utöka segelytan. Användes främst vid lätta undanvindar.
Borda - Lägga till vid ett fartyg.
Bordläggning - Den yta som skiljer insidan av båten från vattnet på utsidan. Tillsammans med de balkar och spant som bär upp den bildar det skrovet.
Bordvarts - Nära eller närmare fartygssida.
Borgstag - Ett stag som uppsättes i hårt väder, då man ej vågar lita på det vanliga staget.
Bottenrev Det sista revet, som kan tas in när seglet revas.
Brass - Medelstort råtacklat tvåmastat segelfartyg.
Brassa - Termen används i olika sammanhang i betydelsen vrida t.ex. brassa klockan som innebär att klockan ställs om för annan tidszon, och brassa luftrör som innebär att ventilationsrören vrids för att luften lättare skall komma till eller tvärtom.
Breece-ankare - Billigare kopia av Bruce-ankare.
Brigg - Medelstort råtacklat tvåmastat segelfartyg.
Bris - Vind av måttlig styrka. Man skiljer på, laber eller lätt, måttlig, frisk, styv och hård bris.
Brok - Exempelvis båtbrok som håller fast livbåten under sjögång så den inte hugger mot dävertarna.
Brott - Då en våg blir tillräckligt hög och bryter.
Brottsjö - Se ovan.
Bruce-ankare - Ett populärt ankare med fasta flyn (se bild).
Brygga - Plats där båtar kan lägga till.
Bräcka - Ta hem det sista av tågvirket genom att göra fast halande part och dra vinkelrätt mot tampens längdriktning.
Bräcka - Med focken, för upp focken i lovart så att vinden slår back i den och vändningen underlättas.
Bränning - Grund som ligger relativt nära vattenytan där vågorna bryter mot grundet.
Buccaneer - Sjörövare som härjade för många år sedan i de Västindiska farvattnen och hade ön Tortuga som bas.
Buk - Inbuktning i seglet p g a vinden.
Bulb - Lökformig knöl sittandes i fören under vattenlinjen på stora fartyg.
Buldan - Grov och tät vävnad av linne, hampa eller jute som förr i tiden användes bl.a. till segel, säckar, grova arbetskläder, handskar m.m.
Bunkra - Ta in bränsle i ett fartyg, för eget behov, ej som last.
Burka - Se hänga.
Burkband - Se hängband.
Båk - Stort sjömärke.
Båtkagge - Liten kagge av trä för att förvara dricksvatten i, ex. vis i en livbåt.
Båtkläde - Blått kläde som lägges över sittplatser akterut när passagerare färdas i båten, användes speciellt i örlogsfartygens småbåtar.
Båtman - Man i land som handhar förtöjning och losskastning.
Båtshake - Stång med hake och spets som kan användas för att få tag på någonting liggandes i vattnet eller på t.ex. en brygga.
Båtskrå - Anordning oftast av trä att placera båtar i och där dessa även surras fast, vanligtvis klädda med läder för att skydda båten mot skamfilning.
Båtsman - Den främste och i regel mest erfarne besättningsmannen i ett handelsfartyg, tjänstgör oftast som förman för däckbesättningen, är även en gammal titel på sjöman vid örlogsflottan och ännu tidigare i handelsflottan.
Båtsmansstol - En bräda monterad vid rep och avsedd som sittplats för person som skall arbeta i rigg eller på annat svåråtkomligt ställe.
Bältet - Den del av fartygets yttersida som ligger i eller i nära anslutning till vattennivån.
Bändsel - Smäcker lina eller garn som surras i hårt åtdragna varv runt två grövre linor eller två delar av samma lina för att förena dem med varandra.
Bändsling - Permanent gjord surrning.
Bänka - Att i sjökortet mäta distansen till en bestämd plats.
Bära av - Att hindra en båt från att stöta mot eller hugga mot en kaj eller dylikt.
Bära hän - Att "sätta fart".
Bärga - Då man hjälper en annan båt som hamnat i sjönöd.
Bärga segel - Innebär att man tar ner ett segel till däck eller gör fast det.
Bäring - Vinkeln mellan norr och syftlinjen till ett föremål eller plats.
Bästeman - Befälhavarens närmaste man ombord i fartyg där examinerad styrman ej finnes.
C
C - Signalbokstaven C betyder "Ja".
Centerbord - En skiva som kan dras upp och ner genom centerbordstrumman, och ersätter kölens funktion att minska avdriften.
Centerbordstrumma - Genomföringsspringa för centerbordet, placerad i centrum av segelbåten.
CQR-ankare - Ett av de bästa ankarna på marknaden, med ledade flyn.
Cunningham - .
D
D - Signalbokstaven D betyder "Håll undan för mig. Jag manövrerar med svårighet".
DGPS - .
Dagman - Sjöman som arbetar med underhållningsarbete och inte tillhör någon vakt.
Dagvakt - Vakt till sjöss under tiden 0400 - 0800.
Danforth-ankare - Det mest effektiva (funktion i förhållande till vikt) ankaret på marknaden.
Debarkera - Gå iland från ett fartyg.
Decca - System för underlättande av navigering, och grundat på radioutsändning och mottagning.
Dejsa - Att under segling göra fart akteröver.
Deplacement - Vikten av den vattenmassa som fartyget undantränger, d.v.s. totalvikten av fartyg med last och allt.
Depåfartyg - Även kallat moderfartyg, speciellt i örlogsflottan.
Destinationshamn - Den hamn till vilket fartyget är på väg till, där det ex. vis skall lasta eller dylikt.
Deviation - Magnetkompassens felvisning på grund av båtens magnetfält.
Dikt - Så mycket det går. T.ex. dikt bidevind eller rodret styrbord dikt.
Dikta - Täta ett fartygsskrov av järnplåt.
Dikt bidevind - Segla med vinden snett framifrån, och så nära upp mot vinden som möjligt utan att drivkraften minskar.
Diopter - Siktanordning bl. annat på en pejlskiva.
Dirk - Lina från masttopp till bomänden. Håller bommen när inte storseglet är hissat.
Distansminut - Längdmått, 1852 meter. Har många mer eller mindre korrekta benämningar såsom sjömil, knop, distansminut, nautisk mil, m.fl. I Sverige har man beslutat att använda begreppet "sjömil".
Djonk - Typ av segelbåt som förekommer mest i kinesiska farvatten.
Djupgående - Största djupet, som någon del på båten sticker.
Djupkurva - Linje i sjökortet som anger olika djup.
Djupvattenseglare - Äldre benämning på större segelfartyg, fullriggare m.fl. som seglade på de stora havet, benämningen gällde även sjöfolk som bemannade dessa segelfartyg.
Docka - Torrsättning av fartyg i flytdocka eller torrdocka vid varv för översyn, reparation eller bottenmålning.
Dockning - Intagning av fartyg i docka.
Donkeyman - Eldare som sköter donkeypannan, även den främste bland maskinmanskapet. (ångfartyg)
Donkeypanna - Panna som användes för att förse en del hjälpmaskiner samt värmeledning m.m. med ånga, när driftpannorna är släckta.
Dotkopp - En rund eller hjärtformad pjäs av hårt trä med hål i och kip runt omkring användes ibland i stället för block.
Douglas skala - Skala för gradering av sjögång ( sjöhävning) av större betydelse.
Dra (om segel) - Spännas ut av vinden och driva båten framåt.
Dragande segel - Segel som i en viss given situation fyllas av vinden och bidra till fartygets framfart.
Dragg - Litet ankare, vanligen med fyra flyn som är infällbara mot läggen för att underlätta stuvning.
Dragga - Båten draggar, då ankaret inte har fäst utan släpar utmed sjöbotten.
Dreja bi - Att upphäva ett fartygs fart och att med hjälp av dess segel eller maskin hålla det på ungefär samma plats.
Drejrepsstek - En slags knop.
Drejvända - Samma som undanvindsvändning.
Dreva - Täta med gammalt tågvirke.
Driva - Att förflyttas med vind och sjö.
Drivflaska - Flaskpost.
Dubbelt halvslag - Knop som används vid förtöjning.
Dubbla en förtöjning - Vid dåligt väder föra ut en förtöjningstross parallellt med den andra.
Dukt - Äldre benämning på kardel.
Durk - Golvet i båten.
Dutchmans logg - Primitiv metod att bestämma ett fartygs fart, från backen kastas ett föremål snett fram i vattnet, från två platser ombord där avståndet är känt tages tiden då föremålet passerar, sedan användes formeln för beräkning av farten.
Dykdalb - I sjöbotten nerslagna pålar, vilkas toppar upptill förenats. Används för förtöjning eller förhalning.
Dymling - Träplugg för att sammanfoga grova stockar.
Dyning - Våg som i regel är längre och mjukare avrundad än vanliga vågor, kan vara en kvarleva efter en storm.
Dyvika - En propp till länshål för avtappning av vatten i båt. Proppen används till att hindra att vatten tränger in i båten.
Däck - Dels med innebörden "ute i det fria" (ute på däck) och dels "våningsplan" ombord, t.ex. bildäck på passagerarfärjor och artilleridäck på äldre örlogsfartyg.
Däcksbalk - Den balk däcket vilar på.
Däckshus - En på däck belägen påbyggnad som icke sträcker sig över hela fartygsbredden.
Däckslast - Last som föres på öppet däck.
Däcksventil - En sorts "Skylight".
Dävert - Ett slags kran för att sätta ut eller ta upp livbåtar, ankare eller dylikt.
Död räkning - Positionsbestämning med hjälp av endast kurs, fart och beräknad eller uppskattad avdrift dvs. utan lägesbestämningar med hjälp av landföremål, bojar eller himlakroppar.
Dörhala - Att styva upp en tross så att den genast börjar verka om man halar mera.
E
E - Signalbokstaven E betyder "Jag ändrar min kurs styrbord hän".
Ebb - Fallande tidvatten.
Eka - Ett omfattande begrepp för en klinkbyggd, plattgattad, mindre roddbåt.
Ekipage - Samma som "sjöreserv".
Ekolod - Instrument för mätning av vattendjupet under ett fartyg, principen bygger på att mäta den tid det tar för ett från fartyget utsänt ljud att nå havsbotten.
Ekoradio - Tidigare svensk benämning för radar.
Ekvatorn - Den storcirkel utefter vilken ett genom jordens medelpunkt, vinkelrätt mot jorden lagt plan skär jordytan.
Eldrund - En kvällsinspektion som företages ombord i örlogsfartyg, i äldre tider ombord i segelfartygen var eldrunden mycket viktig, ja till och med livsviktig p.g.a. brandrisken och med tanke på att effektiv eldsläckningsmateriel saknades.
Elmseld - Ljusfenomen som ibland förekommer på spetsiga föremål, t.ex. masttoppar oftast i samband med åskväder, men även vid byigt väder.
Embarkera - Gå ombord på ett fartyg.
Enkla förtöjningarna - Att strax före ett fartygs avgång ta in en del förtöjningar så att endast de nödvändigaste ligger kvar.
Enpunktsförtöjning - Bojförtöjning innebärande att tankfartyg kan ligga på svaj och lossa sin last via pipeline som är sammankopplad med bojen.
Ens - Sägas föremål, exempelvis fyrar, vara då de syns i linje med varandra.
Ensfyrar - Fyrar med färgsektorer, röd, vit, grön, där den vita talar om när man ligger på rätt linje i en farled in mot t.ex. en hamn.
Enslinje - En linje som löper genom två väl synliga föremål och kan användas för navigering. Ofta sätts sjömärken ut så att de bildar en enslinje som sammanfaller med en farled.
Ensmärke - Ett väl synligt föremål eller sjömärke. Två ensmärken bildar en enslinje. Eskader - Ett antal örlogsfartyg som bilda en operativ enhet, oftast under befäl av amiral eller kommendör.
Eskort - Ett eller flera handelsfartyg som förflyttas under skydd av medföljande örlogsfartyg, dock utan att stå under direkt militärt befäl.
Eselhuvud - Ett järnband som förenar mast och toppstång.
Eskortfartyg - De fartyg som skyddar en konvoj.
F
F - Signalbokstaven F betyder "Jag är havererad. Sätt er i förbindelse med mig".
FÖG - Fart över grund.
Fall - Lina som används för att hissa segel.
Falla av - När båtens förstäv avlägsnar sig från vinden. Motsatsen är lova.
Fallgirighet - Ett segelfartygs benägenhet att vid midskepps ror falla av. Ett fallgirigt fartyg måste stöttas med rodret mot vinden för att hålla rak kurs.
Fallhorn - Hörnet där fallet fästs (seglets övre hörn).
Fallrep - En trappa som fälls ner längst ett fartygs styrbordssida och gör så att folk kan komma till och från fartyget i små båtar, t.ex. barkasser. Fallrepshonnör - Ges för vissa personer när de kommer ombord eller lämna större örlogsfartyg.
Faltbåt - Hopfällbar båt.
Famn - Gammalt längdmått som ofta används på sjön. 1 famn=6 fot=1,8 meter.
Farled - Navigerbar segelled av farvatten.
Fartvind - Vind som skapas av båtens fart.
Fartyg - Varje farkost som kan användas till transport på vattnet. Mindre fartyg kallas båt.
Farvatten - Vattenväg.
Fender - Anordning som hindrar att båtens sidor skadas i kontakt med t.ex. brygga eller annan båt.
Fenköl - Då båtens köl är formad som en fena (se långkölad).
Fingerling - Benämningen på rodertappen varmed rodret rörligt fästes till en rodermalja.
Fira - Man firar ner ett tungt föremål.
Fisherman - Ett fyrkantigt segel som hissas mellan masterna skonertriggade segelfartyg och yachter.
Flaggning över topp - Det som felaktigt brukar kallas "flaggspel". Flaggning från gösen via masterna till flaggspelet enligt ordning som rekommenderas i International Code of Signals.
Flaggning, liten - Nationsflaggor i masttopparna utöver gösen i fören och flagglandets flagg i aktern.
Flaggskepp - Det fartyg från vilket chef för sjöstyrka utöver sitt befäl och där han vanligen för sitt befälstecken, flaggskepp förekommer även hos större rederier.
Flaggspel - Flaggstången längs akterut där nationalitetsflaggan förs.
Flaggställ - Fullständig uppsättning av de flaggor och vimplar som ingå i den internationella signalboken.
Flettnerroder - En typ av balansroder som i sin akterkant har ett mindre roder.
Flod - Stigande tidvatten.
Flodfart - Kallas sjöfart på floder.
Flott - När en båt flyter och inte längre står på grund.
Flotta - En samling fartyg, antingen örlogs eller handelsfartyg.
Flottilj - Större förband av lättare fartyg ex. vis jagare, ubåtar, motortorpedbåtar.
Fluschdäckad - Båt som saknar överbyggnader på däcket.
Fly - Den spadliknande avslutningen på ett ankares armar.
Flying - Kallas ett försegel som ej är fästat vid ett stag.
Fläck - Målat sjömärke.
Flög - Vindflöjel. Anordning ex. vis av flaggduk som hissas upp för att ange den skenbara vindens riktning.
Fock - Ett mindre försegel.
Fockedrevsudd - Makramé-biten som sitter fast i skeppsklockans klämt.
Fot - Gammalt svenskt längdmått - 0,2969 meter.
Fotblock - Ett block placerat nära däck, avsett för den löpande riggens linor.
Fregatt - Ett äldre mycket snabbseglande tremastat, råriggat örlogsfartyyg, även betäckning för ett modernt medelstort eskortfartyg och ofta utrustat med hydrofon för ubåtsjakt.
Fribord - Fartygssidans minsta höjd över vattenytan.
Frihult - En slags fender av timmerbitar eller bildäck. Kan vara permanent till skillnad från fendrar
Frimärke - Linje genom två i sjökortet utsatta föremål, som visar klart för grund.
Front - Kontaktpunkt mellan kall och varm luft.
Frälsarkrans - Livboj av cirkulär typ. Fyr - En fyr är ett sjömärke som nattetid vägleder sjöfarten med ljussignaler. De är ofta stål- och/eller betongkonstruktioner som är placerade vid strandkanten eller på grunt vatten.
Fyrkaraktär - För att underlätta identifieringen av fyrar så finns det fastställda fyrkaraktärer som återfinns i sjökortet.
Fullriggare - Segelfartyg med minst tre master och råsegel på alla.
Fånga krabba - Falla baklänges vid rodd p g a tappat årtag.
Fånglina - Tåg varmed båt förtöjs.
För - Längst fram på ett fartyg.
Fördevind - Akterlig vind.
Förfånga - Att avlösa vakter och poster. Förhala - Med hjälp av trossar flytta undan ett fartyg från en förtöjningsplats till en annan.
Förifrån - Från fören/framifrån.
Förlig - Belägen i fören på en båt/fartyg.
Förlik - Främre delen av ett segel.
Förlisa - Gå under, gå i kvav.
Förpik - Utrymmet längst fram i båten. Oftast användes denna benämning idag för det mest förliga sovutrymmet, men ursprungligen var det benämningen på det stuvutrymme som låg för om masten.
Förstag - Vajer som håller masten på plats i fören.
Förstäv - Främsta delen av fartygsskrovet.
Förtamp - Förtöjning från fören och föröver.
Förtoning - Ett föremåls (vilket som helst) utseende på långt avstånd, men i dagligt tal menar man en avbildning av en kuststräcka sådan den ser ut (förtonar sig) på det avstånd där man först kan börja urskilja tämligen bestämda konturer.
Förtöja - Göra fast en båt vid kaj, brygga etc.
Förtöjningsboj - Flytkropp som är förankrad på botten vid kajplats där förtöjd båtens för eller akter sätts fast för att förhindra att båten driver vid förtöjning.
Förut - I fören eller i förens riktning (uttrycker befintlighet)
Föröver - I förens riktning eller i riktning från aktern mot fören. Särskilt vid förflyttning eller rörelse.
G
G - Signalbokstaven G betyder "Jag begär lots".
GPS - Global Positioning System.
Gaffel - En slags bom i övre kanten av en äldre typ av snedsegel.
Gaffelriggare - Segelbåt med gaffelrigg.
Gaffeltoppsegel - Triangelformat segel som hissas över gaffeln på en gaffelriggad båt.
Gaj - Spinnakerns skot. Också en lina som ger stöd till en bom, ex preventergaj. På segelbåtar kallas den gaj som stöttar storbommen för dirk.
Galjadet - Bred konisk vimpel ofta använd på segelfartyg för att visa vindriktningen, en örlogsgaljadet är ett befälstecken för underofficer som är chef på ett örlogsfartyg.
Galjongsbild - En i fartyg förstäv anbragt, utåtvänd dekorativ figur i form ex. vis av ett människohuvud eller djurhuvud eller annat motiv.
Gallermast - Mast byggd av vinkeljärn och knäplåtar, en fackverkskonstruktion som förekommer på en del örlogsfartyg och handelsfartyg.
Galärvarvet - Del av Stockholms örlogsvarv, beläget på Djurgården, namnet galärvarvet kommer från att där, under 1700 - Talet byggdes och förlades galärflottan.
Gardjärn - Avbärare av kraftiga stålrör som är till för att skydda ett fartygs bordläggning när det ligger vid kaj. Det finns oftast ganska långt akterut.
Garnering - Invändig bordläggning.
Gast - Person som hjälper till med seglingen ombord på en segelbåt.
Gennaker - En blandning mellan genua och spinnaker. Ballongformat som spinnaker, men halsas som genua.
Genua - Ett stort försegel. En lättvindsgenua används vid mycket svag vind. Genua nuppfanns av en svensk seglare under tävlingar i Genua i Italien.
Gigg - Välformad roddbåt, förbehållen skepparen.
Gigtåg - Tåg tillhörande råsegels löpande rigg.
Gina - Grov talja avsedd för större tyngder. Blocken i en gina har fler än en skiva.
Gippa - Vid länsning gira så att bomseglet slår över och vinden kommer in från andra sidan.
Gira - Att svänga undan avsiktligt eller oavsiktligt från kursen.
Glas - På fartyg är varje vakt är indelad i åtta glas om tretio minuter. "Fyra glas" kan alltså betyda klockan 2, 6, 10, 14, 18 eller 22 beroende på vilken vakt det är. Förr i tiden slog man alltid tiden i glas på skeppsklockan.
Golfströmmen - Havsström eller serie av havsströmmar.
Gondol - Venetiansk båttyp. Drivs fram med en lång stake.
Gott tag - Sägs ett ankare ha när det grävt ner sig i sjöbotten och fartyget ligger säkert.
Grader - Enhet vid mätning av vinklars storlek. Kompassens har 360 grader.
Greevich meridian - Nollmeridianen.
Grogg - Ursprungligen dagsransonen 24 cl rom per brittisk flottist, utspädd med fyra gånger så mycket vatten. Uppkallad efter amiral Edward "Old Grog" Vernon, vars öknamn syftade på hans slängkappa i det grova halvsidentyget grogram.
Grund - Upphöjning av sjöbottnen.
Grundkänning - Om någon del av fartygets undervattenskropp stött på grund utan att stannat på detta.
Grundstöta - Se ovan, om fartyget blir stående på grundet.
Grynna - Mindre undervattensgrund.
Gunrum - Mäss för officerare ombord i ett örlogsfartyg.
Gå klar - Komma ur en krånglig eller riskfylld situation som hotat, ex. vis komma runt en udde i hårt väder.
Gå till ankare - Frigöra och låta ankaret gå. Manövern kräver förberedelser ex. vis så att ankarkättingen eller tåget löper ut att kinka sig.
Gå till segels - Sägs om ett segelfartyg som lättar ankar eller kastar loss förtöjningarna och sätter segel vid avgång från hamn eller ankarplats.
Gå till sjöss - Att lämna hamn eller ankarplats och styra ut mot öppna sjön och börja resan, kan även betyda att ägna sig åt sjömansyrket.
Gå under - Sägs om ett fartyg till sjöss vattenfylles och sjunker.
Gå upp i vinden - Samma som att lova.
Gå över stag - Gå upp mot och genom vinden, och gå över på andra bogen.
Gå upp i vind - Gira så att vinden kommer från en mer förlig riktning.
Gå över stag - Gå upp mot och genom vinden och över till den andra bogen.
Gångbord - Bordvarts löpande passager längs ett örlogsfartygs huvuddäck, vilka medge trafik mellan för och akter.
Gångbro - Kobrygga, en förhöjd konstruktion på ett väderdäck för att vid överbrytande sjö underlätta passage mellan de olika överbyggnaderna på däck.
Gångljus - De lanternor som fartyget skall ha tända under mörker, skymning och då sikten av annan orsak är nedsatt.
Gångspel - Föregångaren till maskindrivna ankarspel, som namnet sägas så gick man runt spelet och förde stora spakar framför sig, vilket resulterade i att ankaret hissades upp.
Gäss - Det vita skummet som uppstår när en vågtopp bryts sönder vid hård vind.
Göling - Enkel tross genom ett fast block.
Göra fast - På ändamålsenligt sätt lägga ett tåg eller motsvarande kring en pollare, beting, krysshult eller dylikt, så att det inte kan löpa ut.
Göra slag - Den sträcka ett seglande fartyg tillryggalägger mellan två vändningar vid kryssning.
Gös - Liten flagga som hissas på gösstaken.
Göststaken - Det lilla flaggspelet i förstäven.
H
H - Signalbokstaven H betyder "Jag har lots ombord".
H.M.S. - Förkortning av engelska" Her (His) Majestys ship", förekommer även inom svenska marinen, ex. vis" H.M.S. Tre Kronor".
Hacket - Relingsbeklädnaden längst akterut.
Hajning - Sjöhävning, som ej bryter, vid strand eller inne i hamn.
Hala - Att med tåg eller talja hissa upp ett föremål. Hala dör - Styvhala.
Hala in/hem - Att hala ytterligare på ett redan styvt tåg. Hala ned - De flesta föremål halas när de ska upp och firas när det ska ner, utom flaggan som hissas på morgonen och halas (ner) på kvällen.
Hala upp - Att med förtöjningstågen förflytta en båt som ligger vid fartygssidan föröver.
Halgatt - Beslag, genom vilka man leder tåg eller wire, t.ex. förtöjningstrossar.
Halkip - Beslag, genom vilka man leder tåg eller wire, t.ex. förtöjningstrossar.
Hals - Tåg med vilket ett råsegels främre nedre horn hålls fast och manövreras. Ett fartyg seglar för babords halsar när det har vinden in från babord. För fulla halsar innebär att man i bidevind släpper ut halsarna så mycket det går för att kunna gå upp högt i vind.
Halsar - För vilka halsar som en båt seglar avgörs i första hand av storseglets skotning. Vid babords halsar kommer vinden i från babordssidan och tvärtom.
Halshorn - Hörnet där mast och bom möts i seglets nedre förliga hörn.
Halvdäck - Benämning på akterut i ett fartyg beläget däck.
Halvdäckad - Båt som har däcket avbrutet av ett öppet sittrum.
Halvslag - En knop.
Halvvind -innebär att man har vinden tvärs in om styrbord eller babord.
Hamn - Plats där fartyg kan ankra eller förtöja och erhålla ett rimligt skydd mot vind och sjö.
Hamnbassäng - Vattenområde inom en hamn.
Hamnfyr - Oftast av enklare slag avsedd att ge sjöfarten lokal ledning in och ut ur hamn.
Hamninlopp - Inseglingsrännan till och vägen in i hamn.
Hamnlots - Anställd tjänsteman som ombesörjer lotsning och dylikt inom hamnområde.
Hamnroder - Innebär att ha uppgiften att styra fartyget vid ankomst och avgång från hamn.
Handelsfartyg - Fartyg som användes för handelssjöfart i olika former, alltså inget örlogsfartyg eller statsfartyg.
Handelsflagga - Den tvärskurna flaggan.
Handelsflotta - Samling av handelsfartyg.
Hanfot - Tåg, vars båda ändar är fasta och i vars bukt man anbringar den dragande kraften. Pikfallet brukar vara fästat i gaffeln med hanfot.
Hangarfartyg - I regel större snabbgående örlogsfartyg försett med flygdäck för start och landning.
Harpunlogg - Äldre typ av släplogg.
Haveri - Skada på fartyg eller last.
Havsband - Kustlinje oftast yttre delen av en skärgård.
Havsbävning - En jordbävning vars härd finns i störningszonerna på oceanens botten, ge ofta upphov till väldiga vågor som med förödande verkan kunna driva in över låga kustområden.
Havsfrun - En mystisk varelse som gammal sjömanstro uppehåller sig i havet.
Havskryssare - Båt konstruerad för långfärder eller kappsegling över öppet vatten.
Hem - Att ta/hala hem på ett något innebär att man drar det till sig.
Hemlängtan - Vimpel som enligt gammal tradition brukar hissas, särskilt på örlogsfartyg, vidhemkomst från en längre resa, den kan bli mycket lång.
Hemmafart - Sjöfart i hemlandets och angränsande farvatten.
Hemmahamn - Hemort.
Hissa - En flagga hissas på morgonen och halas på kvällen.
Hiva - Används i betydelsen kasta något överbord t.ex. ett lod eller ett ankare.
Hjälpfartyg - Handels eller fiskefartyg inkallats för tjänstgöring i örlogsflottan.
Hjärtstock - Axeln till vilket roderbladet är fäst.
Holk - Benämning på gammalt fartyg som användes för förvaring av förråd eller för upplag i hamn.
Horisontalroder - Roder med vilket en ubåt styres i höjdled vid gång under vatten.
Horn - Hörn på ett segel.
Hugga - Att hugga en hake är att fästa den i någonting t.ex. en ring eller bult. En båt hugger när den upprepade gånger stöter emot sjöbotten, kajen eller en annan båt.
Hundsvott - Den fasta parten av en talja eller gina.
Hundvakt - Vakt till sjöss, mellan 0000 - 0400.
Huvuddäck - Översta genomgående däcket som ej är överbyggnadsdäck.
Hydrofon - Anläggning för ubåtsjakt.
Hyra - Vedertaget uttryck för sjöfolks avlöning.
Hyssing - Grovt tjärat snöre som användes till bänslingar.
Hytt - Sjömannens bostad ombord.
Hålla - Används i många sammanhang. Hålla an/igen är att hålla fast någonting och avvakta eller bara avvakta. Hålla emot är att bromsa en rörelse t.ex. ett fallande föremål. Hålla kurs är att styra åt ett och samma håll utan onödiga girar. Hålla undan, väja.
Hålla ned mot - Styra mot ett visst föremål, t.ex. en fyr.
Hållbotten - Sjöbottens beskaffenhet då det gäller att få grepp för ett ankare.
Häck - Samma som akter.
Häckankare - Ankare som fälls från akterstäven.
Häckvåg - Våg som uppstår vid akterstäven då båten gör fart genom vattnet.
Hänga - Att med kroppens tyngd hänga utanför relingen för att räta upp båtens krängning.
Hängband - Band fästa i segelbåtens durk som man sticker in fötterna under när man måste hänga ner båten när den kränger vid segling.
Hängsele - Sele försedd med krog som används av gasten på segelbåtar med trapets.
Hästskosplits - Äldre metod att splitsa en ögonsplits.
Högtryck - Områden med högt atmosfäriskt tryck, d.v.s. över 1013 hektopascal.
Hökare - Skämtsamt namn på en steward ombord i ett fartyg.
I
I - Signalbokstaven I betyder "Jag ändrar min kurs babord hän".
Inombords - Innanför relingarna.
Inseglingsränna - Yttre delen av ett hamninlopp oftast en trängre passage som från sjön leder in till själva hamninloppet.
Interkardinalstreck - De kompasstreck som ligger mellan kardinalstrecket Nord, Ost, Syd och Väst.
Intermittent fyr - Fyr som visar längre ljustid än mörkertid.
Isankare - En enkel konstruktion bestående av en järnbalk som böjts i cirka 70 grader och bildar en hake, användes då ett fartyg förtöjdes vid en iskant.
Isbrytare - Specialfartyg för brytning av rännor i isen så att övriga fartyg kan komma fram, finnes i olika storlekar.
Isbåt - En mindre båt ofta en eka som under botten är försedd med medar, så att den kan användas både i vatten och på is.
Isobar - Sammbindningslinje för punkter med samma lufttryck. Isogoner - Linjer som förenar orter med samma missvisning.
J
J - Signalbokstaven J betyder "Håll väl undan från mig. Jag har brand ombord och för farlig last eller läcker farlig last".
Jagare - Ett mindre stagsegel utanför klyvaren.
Jakobsstav - Gammalt navigationsinstrument.
Jakobstege - Lotslejdare eller utombordslejdare.
Jiggermast - Aktersta masten på en fyrmastad bark.
Jolle - Liten roddbåt.
Jolly Roger - Sjörövareflagga som användes i äldre tider.
Jordslag - Ett slags svamp vilka uppträder som mörka fläckar.
Jungfru - Vantblock med tre hål.
Jungfruresa - Första resan ett fartyg gör sedan det överlämnats från byggnadsvarvet till ägaren.
Jungman - Lägsta graden för en sjöman som är nybörjare och är obefaren.
Juryrigg - En efter haverier på svårare rundhult med dessas stumpar eller andra ombord tillgängliga medel åstadkommen rigg. Om t. ex. masten i en segelbåt bräckes nedtill och man sätter den övre delen ensam i den gamla mastens ställe med avkortad stående rigg och efter behov revade segel, så har man sedan juryrigg på båten.
Jäck - Benämning på mesansegel.
Jäckmast - Liten mast akterut.
Järngenua - Öknamn på en i en segelbåt monterad inombordsmotor.
K
K - Signalbokstaven K betyder "Jag önskar upprätta förbindelse med er".
KSS - Kungliga Svenska Segelsällskapet, Sveriges äldsta segelsällskap grundat år 1830.
Kabelfartyg - Specialfartyg, sysselsatt med kabelutläggning.
Kabelgatt - Rum ombord avsett för förvaring av tågvirke m.m.
Kabellängd - En tiondels distansminut (185 meter)
Kabyss - Gammal benämning på kök ombord i fartyg.
Kaj - Plats där båtar/fartyg kan lägga till.
Kajuta - Utrymme för den högste chefen i ett örlogsfartyg.
Kaltopp - Den kala delen av en mast eller stång.
Kalv - En löst slagen smäcker lina som inlägges i en fyrslagen tross eller i stållinor.
Kamel - En mycket grov fender, kan bestå av fyra grova trästockar som är sammanfogade till en enhet.
Kamevapropeller - Svensk typ av propeller med ställbara blad.
Kamouflage - Åtgärder som vidtages för dölja eller förvilla.
Kanal - Naturlig eller grävd vattenväg.
Kanonbåt - Lätt, i regel långsamt gående örlogsfartyg, bestyckat med en eller två kanoner.
Kantra - En båt kantrar då den pressas omkull av vind, sjö eller förskjuten last.
Kantra - Vinden sägs kantra då den hastigt ändrar riktning.
Kapell - Skydd mot väder och vind, oftast tillverkad av grov segelduk eller plastmaterial, ex. vis segelkapell.
Kap Horn - Sydamerikas och Eldslandets sydligaste udde.
Kapp - Liten ofta buktad överbyggnad kring nedgång till utrymme under däck.
Kapsejsa - Kantra, gå omkull.
Karbinhake - En slags krog som är stängd med en fjäder.
Kardel - Del av en tross eller kabel.
Kardinalmärken - Dessa utmärker sjöfartshinder. Det finns nord-, syd-, väst- och östmärken, de står norr, söder, väster och öster om hindret. Kardinalmärkena är mönstrade i svart och gult. Se även Lateralmärken.
Kardinalsträck - De fyra huvudstrecken på kompassen.
Kasernfartyg - Logementsfartyg.
Kasta ankar - Uttryck för att ankra, speciellt i mindre båtar.
Kasta loss - Kasta loss förtöjningar så att fartyget kan gå från kaj.
Kastblock - Speciellt block som är öppet på ena sidan.
Kastby - Plötsligt uppkommande kraftig vindstöt.
Kastlina - Lina med tyngd i ena änden som används för att kasta i land tampen till kajen.
Kastlineknop - Stor och tung knop som sitter i ändan på ett kaststång.
Kasttåg - Smäcker lina försedd med tyngd i ena ändan och avsett att användas då man vill föra över ex. vis en förtöjningstross från båten till kaj.
Katamaran - Tvåskrovsbåt.
Kattrygg - Förändring av formen på ett fartyg så att det midskepps är högre än i ändskeppen.
Kavitation - Ångblåsor som bildas kring t ex en roterande propeller.
Ketch - Ett tvåmastat fartyg där den bakre masten, mesanmasten, sitter för om hjärtstocken.
Kick - En kick är ett spel med block och talja som används för att spänna storseglet genom att dra bommen neråt längst masten.
Kickstag - Nedhalare på storbommen, används vid slör.
Kicktalja - Ett kraftigt fyr- eller sexskuret block som hjälper till att sträcka storseglets akterlik. Sitter oftast i 45° vinkel mellan mastfot och en bit in på bommen.
Kindback - De grova träklossar som fastbultas vid en undermast för salningen att vila på.
Kink - En ögla som bildas på tågvirke då det skjuts upp slarvigt.
Klart skepp - Innebär att ett örlogsfartyg är klart för omedelbar strid.
Klarsiktsruta - Bryggans roterande glas, drivet av en liten motor.
Klink - Byggnadssätt, där borden ligger taktegelformigt över varandra.
Klinknaglar - Spiken/nitarna med vilka borden är hopfästade. I äldre tid förekom att borden "syddes" samman med rottågor.
Klinometer - Krängningsmätare, instrument varmed man mäter fartygets lutning i sidled.
Klipperskepp - Typ av välbyggda och snabbseglande fartyg.
Klippfyr - Fyr som visar klippsken.
Klo - Den inre ändan av en gaffel. Dess fall kallas för klofall.
Klockboj - Boj försedd med klocka.
Klutar - Sjömansslang för segel, ex. vis gå för alla klutar.
Klys - Ett hål genom ett fartygs bordläggning för genomföring av tåg eller kätting till förtöjning eller ankring.
Klyvarbom - Det löstagbara rundhult som, stagad i sidled med gajar och nedåt med waterstag sticker förut och vid vilken en klyvare fästes.
Klyvare - Trekantigt försegel, halsat för om förstäven.
Klås - Nära, tätt intill.
Kläda - Surra tagelgarn eller motsvarande kring tågvirke eller vajer. Se även tagla.
Klädkyla - Verktyg som användes för att kläda ett tåg, se ovan.
Knallar - Gammal benämning på skeppsskorpor.
Knap - Beslag runt vilket man kan fästa t.ex. en lina eller en tamp.
Knarr - Handelsfartyg under vikingatiden.
Knekt - Ett uppstående timmer vid masten för beläggning av svårare ändar.
Knä - En av krumväxt trä eller järn gjord nära rätvinklig pjäs som används för att styrka föreningen av två timmer eller dylikt, t.ex. vid ändan av en däcksbalk eller toft, vid förstäv, akterspegel m.fl. ställen.
Knop - Hastighet till sjöss.
Knop - Sjömansknut.
Knopa - Förse med eller slå knop.
Knopa ihop - Förena två garn eller linor medelst en knop eller stek.
Knop för gatt - Stoppknop.
Knävring - En träpinne fäst vid en lina så att den tjänstgör som spänne eller knapp för att fästa linan vid annan lina eller segel, där en motsvarande repögla finns anbragt.
Kobrygga - Ett över däcket uppbyggt gångbord som oftast går från akter till för, vanligt förekommande på tankfartyg.
Kockjungman - Förekommer mest i mindre fartyg och avser en medlem av besättningen som förutom sin vanliga tjänst på däck sköter enklare matlagning.
Koff - Segelfartygstyp, grundgående och förekommer särskilt vid den Holländska kusten.
Kofferdifartyg - Äldre beteckning för handelsfartyg.
Kofferdisjöman - Gammal benämning på sjöman i handelsflottan, benämningen användes förr i tiden för att skilja honom från en sjöman vid örlogsflottan.
Koffernagel - Av trä eller metall tillverkad pinne som stacks ned i ett hål i nagelbänken, se detta ord.
Kogg - Segelfartyg från 1400- talet som användes både som handelsfartyg och krigsfartyg.
Koj - Säng ombord.
Kommandobrygga - En uppbyggnad över däck varifrån fartyget manövreras.
Kompass - Instrument som visar den magnetiska nord-sydriktningen. En magnetisk kompass består av en magnetisk kompassros, fritt upphängd i en kupol innehållande rostskyddande vätska som t.ex. sprit.
Kompasshus - Kallas det hölje som kompassen är upphängd i.
Kompasskurs - Kursen som kompassen visar och som man styr efter.
Kompassros - Den graderade skivan på kompassen.
Kom till kurs - Order till rorsman.
Kontrakurs - Motsatt kurs.
Konvoj - Ett eller flera handelsfartyg som förflytta sig under beskydd av örlogsfartyg.
Korvett - I äldre tid benämning för ett tremastat örlogsfartyg.
Kosterbåt - Segelbåtstyp härstammande från den svenska västkusten, namnet fick den för den ursprungligen byggdes på Kosteröarna.
Kovändning - Att slå med båten 360o vid läns. Säkrare metod än gipp att byta sida på storseglet vid hårt väder.
Kranbalk - Grov balk som sköt ut från bogen i cirka 45 grader och användes för att hissa upp ankaret.
Kranbalksvis - 45° på vardera sida från rätt förut.
Kranas upp - Skjuta upp ett tågvirke ex. vis.
Krabb sjö - Kort, toppig sjö.
Kravellbygge - Borden läggs intill varandra utan överlapp.
Kri - Den del av förstäven som förbinder denna med kölen.
Krigshamn - Hamn som under krigstid anlöpes av örlogsfartyg.
Kronometer - Speciellt ur ombord i ett fartyg, med vilket Greenwich medeltid kan stämmas.
Kryssa - Att segla med omväxlande styrbords och babords bidevind, för att därigenom i zig-zag mönster röra sig mot vinden.
Kryssare - Större örlogsfartyg, ganska snabbt och har stor aktionsradie.
Krysshult - Anordning i stil med pollare eller knap, avsedd för beläggning av grövre tågvirke.
Krysspejling - Samtidiga eller nära samtidiga pejlingar av två föremål i land.
Kränga - När fartyget lägger sig på sidan.
Kuling - Hård vind (ca 14-21 m/sek).
Kultje - Mått på vindstyrka, 6 - 8 enligt Beauforts skala.
Kummel - Sjömärke i form av en hög med stenar
Kurs - Den riktning som båtens mittlinje har.
Kust - Ett lands gräns mot havet.
Kustband - Ett lands kust.
Kustbevakningen - Tullverkets organisation som ombesörjer bevakningen till sjöss mellan hamnarna.
Kustflotta - Benämning på den operativa enhet som ständigt är rustad och krigsberedd.
Kustkort - Sjökort i viss skala.
Kustnavigering - Navigering längs en kust, vanligen i sikte av land.
Kustradiostation - Radiostation som förmedlar allmän telegraf och telefontrafik till och från fartyg på havet och som även fungerar som sjöräddningscentraler.
Kutter - Var förr benämningen för ett särskilt för välsegling avsett enmastad fartyg.
Kvadrat - Mycket gammalt navigationsinstrument.
Kvarstad - Ett av offentlig myndighet utfärdat förbud mot att ett fartyg får avsegla, ex. vis om det ej har betalt hamnavgifterna.
Kvass - Fiskebåt med sump (för förvaring och transport av levande fisk).
Kvast - Märke ute i en farled.
Kyrkbåt Lång, smal roddbåt med 10 - 12 par åror avsedd till att transportera kyrkobesökare över svenska insjöar.
Kås - Kaus, rund eller hjärtformig konstruktion oftast av metall.
Kära - Att hålla nära t.ex. en boj, ett sjömärke eller en udde.
Kättingstoppare - Anordning för att låsa ankarkätting så att inte ofrivillig ankring sker. Även kallad Björn
Köl - Bottenstomme på båt/fartyg.
Kölhala - När man kölhalar ett fartyg så spänner man en lina under kölen och drar den förut och akterut för att avlägsna skaldjur och annat som har fastnat under vattenlinjen.
Kölhalning - En gammal och grym bestraffningsmetod. Den går till så att ett rep sträcks under kölen, varefter den kölhalade dras ned under vattnet, under kölen och upp igen på andra sidan. Oftast så slutade det med att den kölhalade hamnade mellan repet och kölen och klämdes till döds.
Kölsträckning - Det första som utfördes då man börjar bygga ett fartyg, på ett träfartyg placerar man ut kölstockarna.
Kölsvin - Längsgående invändig förstärkning av köl.
Kölvatten - Den strömliknande rörelsen som uppstår akter om ett fartyg när det gör fart föröver.
L
L - Signalbokstaven L betyder "Stoppa farten ögonblickligen".
Laber - Sägs om ex. vis ganska svag vind, 3 - 4 enligt Beauforts skala.
Landgång - Lätt flyttbar anordning som användes när personer eller djur går ombord eller lämnar ett fartyg, oftast är den tillverkad av trä.
Landkrabba - Nedlåtande benämning som sjöfolk använder ifråga om personer som saknas sjövana.
Landmärke - Lätt identifierbart föremål som är utmärkt på sjökortet, t.ex. fyrar, vattentorn och kummel.
Lann - De delar av borden i en klinkbyggd båt där det ena ligger utanpå det andra.
Lanterna - En lanterna är ett ljus som fartyg är skyldiga att föra under mörker och skymning. De viktigaste är babordslanterna (röd), styrbordslanterna (grön), topplanterna och akterlanterna (vita). Lots, bogserare, minsvepare, mudderverk o.d. för fler lanternor.
Lask - Längdskarv emellan två trästycken, och finnes många olika slag såsom köllask, stuvlask, plattlask, osv.
Lastmärke - Märken på fartygssidan som anger hur djupt man vid olika tillfällen får lasta ett fartyg.
Lateralmärken - Utmärker utkanterna av en farled. Det finns babordsmärken och styrbordsmärken. Babordsmärkena är röda och har platt topp, styrbordsmärken är gröna och har spetsig topp.
Latinsegel - Trekantigt segel, fäst vid en lång, snedställd rå. Förr använt på segelbåtar/fartyg i Medelhavet.
Latitud - Breddgrad. Den tänkta vinkeln mellan en linje från jordens medelpunkt till en given punkt på dess yta och ekvatorialplanet. Ett sätt att ange avståndet till ekvatorn.
Latta - Tunn ribba som styvar upp seglet.
Layline - Den tänkta linjen som en båt kan segla till det tänkta målet utan att gippa eller slå. Begränsar i princip området man av goda taktiska skäl kan befinna sig i.
Lazyjack - De från t.ex. en dubbel dirk gående linor ned under bommen och fångar härmed in seglet när det strykes.
Ledblock - Block som leder tampar i viss riktning.
Ledfyr - Mindre fyr som ger ljussignaler med uppgift att vägleda sjöfarten i inlopp, skärgårdsfarleder, hamnar och dylikt.
Ledsegel - Extrasegel som sattes för att öka segelytan och därmed också farten.
Ledvagn - En till skrovet fäst stång längst vilken ett skot eller hals kan löpa från sida till sida. Storskotets nedre ända är som regel fäst i en levang.
Lejdare - Trappa ombord på båt/fartyg.
Leva - Ett segel lever, då det fladdrar i vinden.
Levang - En styv, långskaftad borste för rengöring av däcket.
Ligga an - Styra en viss kurs på kompassen.
Ligga bi - Då ett fartyg med hjälp av maskin eller segel ligger så stilla som möjligt, oftast förekommande vid hårt väder.
Ligga på svaj - Gör ett fartyg när det ligger för ankar eller förtöjt vid en boj och fritt kan svaja för vind och ström.
Lik - Kanten på ett segel, t ex förlik, akterlik och underlik. Ofta finns liklinor insydda i liken.
Limb - Den graderade bågen på en sextant och på vilken den uppmätta vinkeln avläses.
Lin - Material som användes vid tillverkning av bl.a. segel och presenningsduk, garn och klenare tågvirke.
Lina - Vanligt tågvirke av klenare dimension.
Linjen - Vedertaget uttryck för ekvatorn.
Linjedop - Enligt gammal tradition skall den som för första gången passerar ekvatorn döpas av kung Neptun.
Litsa - Med lina fästa ett vid mast, bom eller gaffel.
Livboj - Frälsarekrans.
Livbåt - Särskilt konstruerad båt för livräddningsändamål.
Livbälte - Föregångarna till dagens flytväst.
Livflotte - Oöm konstruktion som tjänstgör som livräddningsredskap ombord i fartyg, oftast kastas den i sjön och den kan utnyttjas oavsett vilken sida av den som kommer uppåt.
Livlina - Smäcker lina som användes bl.a. till att hålla sig i när man firar ner en livbåt från dävertarna, andra typer av livlinor finnes och kan användas i många situationer, livlina kallas även den lina som finns på frälsarekransen och tåget som finns på utsidan av en livbåt.
Livstek - Dubbelt pålstek kallades så förr i tiden.
Ljudboj - En med ljudanordning försedd boj.
Ljungström-rigg - Kännetecknas av ett dubbelt trekantigt segel och som är fästat till en vridbar mast, seglet kan revas och bärgas medelst vridning av masten, är ganska sällsynt numera.
Ljusboj - Med fyrljus försedd boj som är avsedd att vägleda sjöfarten såväl vid dagsljus som mörker.
Lod - Djupmätare.
Logg - Fartmätare.
Loggbok - Skeppsdagbok, journal på en båt/fartyg.
Loggertsegel - Förr vanligt segel på småbåtar, fyrkantigt och med en snett ställd rå, som hålles till sidan av masten med en rack.
Lom - På en åra kallas den tjockare delen som kommer inombords då man ror för lom.
Longitud - Geografisk längd, avstånd i grader från en viss meridian.
Loran - Äldre system för positionsbestämning med hjälp av radiovågor.
Lots - Navigeringskunnig person, vars yrke är att på anmodan biträda med vägledning av fartyg inom ett begränsat farvattensområde, i Sverige tillhöra de flesta Lotsverket och är statligt anställda.
Lova - Styra båten i den riktning som vinden kommer ifrån.
Lovart - Det håll varifrån vinden kommer.
Lovarts gaj - Lina i lovart som reglerar spinnakern.
Lovera - Ett gammaldags uttryck för kryssa.
Lovgirighet - Ett fartyg är lovgirigt om det för midskepps ror vill gå upp i vind.
Luckesegel - Presenningstält som i hamn sattes över lastluckorna för att skydda lasten.
Lågtryck - Områden med lågt atmosfäriskt tryck, d.v.s. under 1015 hektopascal.
Långkölad - En båt där kölen är en fortsättning förstäven. Vanligas på äldre typer av båtar.
Långskepps - Saker som ligger med ena ändan föröver och andra ändan akteröver sägs ligga långskepps, eller längst långskeppslinjen. Motsatsen är tvärskepps.
Låringsvis - 45° på var sida om båten rätt akterut.
Låt gå - Att släppa någonting, t.ex. "låt ankaret gå".
Lä - Det håll som vinden blåser åt.
Lä gaj - Skot i lä som reglerar spinnakern.
Läcka - Hål eller spricka i ett fartygsskrov eller däck, varigenom vatten tränger in i skrovet.
Lägervall - Gammalt uttryck då ett fartyg kommit så nära lä land att det har svårt att ta sig klart.
Lägga av - Lägga av en förtöjning är att lossa den och låta den gå.
Lägga en törn - Lägga ett varv av tågvirke kring t ex en pollare.
Lägga ombord - Kollidera.
Lägga till - Stoppa ett fartyg och förtöja.
Lägga till spels - Att lägga ett tåg i avhåll kring ett spel.
Lägga fast - Att stuva/placera ett föremål så att det ej kan röra sig eller komma loss.
Lägga ut - Motsatsen till lägga till.
Läktare - Pråm.
Lämpa - Omplacera ex. vis last eller andra föremål i ett fartyg.
Lämpa överbord - Vräka gods i sjön ex. vis för att lätta det vid en grundstötning.
Länsa - Segla med vinden akterifrån.
Länsa - Avlägsna slagvatten.
Länspump - Pump att tömma båten på vatten som kommit in.
Lätta - Att lyfta något, t.ex. lätta ankar. Att lätta på rodret innebär att minska rodervinkeln. Vädret sägs lätta då det klarnar efter regn eller dimma.
Lättmatros - Mellanstadium i en sjömans befarenhetsgrad mellan jungman och matros.
Löddror - Skodda hål eller öljetter i hornen. Löpande part - Den lösa ändan ex. vis på en löpande rigg som man halar i, den motsvarande kallas stående part.
Löpande rigg - Fall, skot, brassar, inhalare.
Löpknop - Knop som bildar ett öga och kan tjänstgöra som en snara, ex. vis dubbelt halvslag om egen part.
Lösfotat segel - Kallas ett segel, vars underlik är fastgjort endast vid hals och bomnock.
Lösköl - 1 planka fäst under kölen på ett segelfartyg avsedd att skydda den egentliga kölen vid grundkänningar. 2 vikt fäst i botten på en ubåt, i ett nödläge kan löskölen kopplas loss och ubåten har större möjlighet att komma upp till ytan.
M
M - Signalbokstaven M betyder "Mitt fartyg har stoppat och gör ingen fart genom vattnet".
Maljor - De öglor på akterstäven/akterspegeln i vilka rodrets fingerlingar inpassa.
Mameral - Pyts tillverkad av segelduk.
Manillahampa - Är egentligen inte hampa, utan fibrerna från en bananväxt och som ger utmärkt tågvirke. Numera dock ersatt av konstfibrer.
Manlucka, manhål - Lucka som storleksmässigt är anpassad så att en person kommer igenom.
Manna reling - När besättningen ställer sig i givakt vid relingen.
Mantåg - En vajer som går runt däck för besättningens säkerhet. Hålls uppe av mantågsstöttorna. Jämför med reling som är gjort av räcke och inte av tågvirke.
Mantågsstöttor - Stöttor vilket mantåget leds genom.
Manövrera - Styra fartyg/båt.
Marconirigg - Äldre benämning på Bermudasrigg.
Marvatten - En båt ligger i marvatten då den är fylld med vatten men ändå håller sig flytande.
Mast - Hög, smal konstruktion för att hålla upp segel.
Mastfisk - Hålet i däck genom vilket masten går, liksom även den del av masten som är i hålet.
Mastlik - Kant på storseglet som längs masten går från halshorn till fallhorn.
Mastskena - Skena längs masten i vilken storseglets travare eller mastliklina löper.
Matros - Befarenhetsgrad hos däcksmanskapet i handelsflottan man i örlogsflottan en gemensam benämning på däcksmanskap.
Mayday - Nödsignal inom radiotelefoni.
Meridian - Den tänkta linjen som förbinder alla platser på jorden som har middag samtidigt, dvs. som ligger rakt norr eller söder om varandra. Dessa orter har samma longitud.
Medsjö - Sjö som går i samma riktning som fartygets kurs.
Mesan - Segel på den aktersta masten, mesanmast, på segelfartyg eller större segelbåtar.
Middagsvakt - Vakt till sjöss mellan 1200 - 1600.
Midskepps - Rodret sägs vara midskepps då det inte bildar någon vinkel mot fartyget. Midskepps är även platsen mitt i fartyget, lika långt från för som från akter.
Missvisning - Vinkelskillnaden mellan jordens magnetfält och meridianer. Samma skillnad som mellan norr på kompassen och norr i sjökortet. Uppgift om missvisning finns alltid med i sjökortet. (se även Deviation)
Mist - Övergångsform till dimma.
Mojna - Vinden avtar.
Moring - Järnring som är fäst i strand eller kaj för förtöjning.
Morsefyr - Fyr som visar morsesken.
Mottagningspunkt - Ett sjömärke eller plats där ett fartyg skall infinna sig före infart, genomfart eller eskort.
Motorseglare - Benämning på fartyg som för framdrivningsändamål är utrustat med både segel och motor.
Musa - Låsa en hake med garn så att den inte kan öppna sig.
Myra - Att föra ner sågspån (förr myrstackar) vid en läcka ,för att dessa ska sugas in och täta läckan.
Märling - Klent, lätt tjärat garn som används till mindre bändslar och segelmakeriarbeten.
Märlspik - Verktyg som användes t.ex. vid splitsningsarbeten.
Mäss - Matsal ombord.
Mönstra av - Lämna sin tjänst och gå iland.
Mönstra på - Gå ombord och påbörja sin tjänst.
N
N - Signalbokstaven N betyder "Nej".
Nagel - En kort och stark pinne av järn eller trä avsedd att belägga på (beläggningsnagel).
Nagelbänk - Samling av beläggningsnaglar, oftast anbringade runt en mast för beläggning av fall mm.
Naja - Att med garn eller tunt tågvirke lägga fast ett föremål eller ett grövre tåg.
Najad - .
Nakterhus - Stativ för fartygskompass.
Namnsignal - Anropssignal. Fartygets fyrställiga internationella bokstavskod.
Namnvimpel - Vimpel med fartygets namn som hissas i stortoppen. Traditionellt på skutor.
Natta däcket - Blöta trädäcket för att undvika sprickbildning.
Navigation - Konsten att kunna läsa sjökort, sjömärken, fyrar, kunna lägga ut en bra och säker rutt samt att kontinuerligt kunna bestämma sin position och kurs genom ytobservationer och/eller bestickförning.
Navigatör - Den som navigerar.
Nos - Ibland förekommande benämning på förstäven på ett fartyg eller båt.
Nottalja - Nödtalja. Anordning som användes vid nödstyrning.
Nyckstek - Knyckstek, ett halvslag med öga som användes vid beläggning av skot i segelbåtar, är lätt att få loss.
Nåt - Mellanrum mellan däcks- eller bordläggningsplankor.
Nautisk mil - Längdmått (1 nautisk mil= 1 852 meter). Se sjömil.
Nedhal - Lina som förhindrar en bom att lyfta.
Navigation - Konsten att kunna läsa sjökort, sjömärken, fyrar, kunna lägga ut en bra och säker rutt samt att kontinuerligt kunna bestämma sin position och kurs genom ytobservationer och/eller bestickförning.
Nock - Yttersta änden av t.ex. en bom eller rå.
Nödhamn - Hamn eller ankarplats som uppsöktes av fartyg som befinner sig i nödsituation, beroende på hårt väder eller annan orsak.
Nödljus - Ingår i utrustningen på en livbåt, däribland raketer med fallskärmsljus.
Nödmast - Provisorisk mast ofta uppriggad av olika reservspiror och rundhult, för att fortsatt segling.
Nödsändare - En ombord i större fartyg befintlig radiosändare som har en egen kraftkälla, det finns även mindre batteridrivna som användes bl.a. i nöjesbåtar.
O
O - Signalbokstaven O betyder "Man överbord".
Obefaren sjöman - Sjöman som ej gjort tjänst till sjöss så länge, att man kan sitt yrke ordentligt.
Obemannad - Utan personal, ex. vis obemannad fyr.
Oktant - Instrument för mätning av himlakroppars höjder till sjöss.
Oljekläder - Vattentäta kläder.
Oljepåse - Påse eller säck, tillverkad av segelduk och som användes för att dämpa grov sjö, påsen fylldes med trassel och tungflytande olja.
Ombord - Inom eller på ett fartyg.
Ombordläggning - Kollision mellan två eller flera fartyg.
Ombordläggningsreglementet - Sammanfattande benämning på de internationella föreskrifter som gälla för trafiken till sjöss.
Operation - I militärt hänseende ett företag som innebär förflyttning av stridskrafter, ex. vis mineringsoperation, framstöt, konvojoperation.
Oregon pinne - Amerikanskt träslag, ofta använt inom skeppsbyggeriet bl.a. som däcksbeklädnad.
Orkan - Ursprungligen benämning på mycket häftiga stormar i farvattnet kring de västindiska öarna, enligt Beauforts skala 12 eller mera.
Ortlinje - Pejlings/bäringslinje.
Ostindiefarare - Benämning på de stora och väl utrustade handelsfartyg som under 1600 - 1700 talen tillhörde de ostindiska kompanierna i skilda länder.
Otjärat tågvirke - Ursprungligen tågvirke av otjärad hampa, numera i allmänhet även annat tågvirke som ej är tjärat, Manila, sisal m.m.
P
P - Signalbokstaven P, kallad Blue Peter, betyder "Alla personer måste bege sig ombord, eftersom fartyget skall avgå".
Palma hem - Att raskt hala ett tåg hand för hand.
Panamaklys - Ett klys beläget mitt i fartygets för- eller akterstäv.
PanPan - Ilsignal inom radiotelefoni, används för att meddela att brådskande meddelande följer.
Papegoja - Kallas ibland ett litet aktersegel såsom t. ex. mesanen på en yawl.
Paralleller - Linjer från ekvatorn och ut mot polerna.
Paraplyankare - Skålankare, ankare bestående av en rund skålformig skiva.
Paravan - Anordning som skyddar ett fartyg från gå på förankrade minor.
Part - Benämning på ett tågs olika delar, ex. vis löpande part, halande part m.m.
Passad - Namn på de vindar, som året om regelbundet blåsa från högtrycksbältena på c:a 35 grader nord och sydlig bredd mot ekvatorialområdet.
Passare - Instrument som användes till sjökortsarbete.
Patentankare - Speciellt ankare som skiljer sig markant från äldre tiders ankare, patentankare började komma i bruk under senare delen av 1800 - Talet.
Patentfärg - Speciellt bottenfärg, som är giftig för att skydda båtbotten mot växer och andra beläggningar.
Patentlogg - Släplogg.
Patentrev - Ursprungligen mekanisk revingsmetod, dit räknas dagens rullrevsanordningar.
Paternosterverk - Ett slags mudderverk, som mest kommer till användning vid muddring i lerbotten.
Pejla - Sikta in och bestämma riktning till ett föremål.
Pejlkompass - Liten handhållen kompass som används för att bestämma bäringen till ett föremål.
Pejlskiva - Instrument som användes vid pejling.
Peke - Bogspröt.
Pentry - Båtens kök.
Permanenta vindar - Ex. vis passadvindar.
Pert - Ett under en rå eller en klyvarbom i bukt hängande tåg, som tjänar som fotstöd, och om det är mycket långt uppbäres där och var av pertridare, på det att bukten ej må bli alltför djup.
Pik - Det aktre övre hörnet av ett gaffel-, loggert- eller sprisegel ävensom rundhultet härvid och någon gång såsom förkortning det fall (pikfall) som uppbär detta.
Pik - Det trånga rummet längst ned i för- eller akterskarpet, "förpik" eller "akterpik".
Pillemasare - Gammal beteckning på båtsman som inte förtog sig arbetet.
Pinnkompass - En träskiva som förr användes på segelfartyg för att uttaga fartygs kurs vid bidevindsegling.
Pir - Konstruktion som skyddar en hamn för störningar på grund av sjögång.
Pirhuvud - Yttersta delen av en pir.
Pistolhake - Hake som används för att fästa en fock eller genua vid förstaget.
Plana - Ligga eller lägga sig vågrätt i vattenytan.
Plattgattad - Sägs en båt vara om den har en akterspegel.
Platting - Klent, flätat tågvirke tillverkat för hand.
Plattläns - Segling då vinden kommer in rakt akter ifrån.
Plattvakt - Vid örlogsflottan uppdelas eftermiddagsvakten i två plattvakter, den första mellan 16 - 18 och den andra mellan 18 - 20.
Pliktankare - Mycket stort ankare som förr i tiden användes i stora segelfartyg vid ankring i storm på utsatta ställen.
Plikthuggare - Roddare som ror på den förligaste toften i en roddbåt.
Plimsoll Samuel - Engelsk politiker och socialreformator som ägnade mycket tid för att förbättra sjömannens villkor och speciellt säkerheten till sjöss.
Plimsollare - Föråldrat uttryck för icke sjövärdigt fartyg.
Plimsollmärke - Äldre uttryck för lastmärke.
Pollare - Grov kubbe av trä, stål eller betong avsedd att förtöja vid.
Ponton - Bred, flatbottnad konstruktion och mycket flytkraftig.
Poop - Överbyggnad akterut, belägen på väderdäck.
Poseidon - Havets gud enligt grekiska mytologien.
Position - Den plats där någon/något befinner sig.
Preja - Anropa och muntligen meddela sig med ett annat fartyg, oftast förekommande under mörker.
Pressa med segel - Föra för mycket segel än vad omständigheterna medger.
Preventergaj - Lina som förhindrar en ofrivillig gipp.
Prick - Märke ute i en farled.
Propeller - Anordning med snedställda blad på en roterande axel som driver en båt/fartyg framåt.
Propeller oklar - Propeller som fångats i en tross, wire, nät etc.
Propellervatten - De strömningar som uppstår på grund av en fartygspropellers rotation i vattnet.
Pulpit - En stålrörskonstruktion i fören, ibland även i aktern, på havsgående segelbåtar som skall förhindra att man faller i vattnet. Pråm - Farkost som saknar eget framdrivningsmaskineri.
Pumpa läns - Ösa eller med pump tömma ett fartyg på vatten.
Puttingvant - Små vant av rundjärn.
Pynt - Ändan av något, ex. vis en udde.
På bogen - Riktning mellan rätt förut och tvärs ut, ungefär 45 grader förifrån räknat på varje sida av fartyget.
Påbyggnad - Däckshus eller överbyggnad på ett fartyg.
På drift - Rörelse utan bestämt mål.
På låringen - Riktning mellan tvär ut och rätt akterut, ungefär 135 grader förifrån räknat på varje sida av fartyget.
Q
Q - Signalbokstaven Q betyder "Mitt fartyg är fritt från smitta".
R
R - Signalbokstaven R har ingen betydelse.
Radar - Metod att med korta radiosignaler upptäcka föremål och bestämma riktning och avstånd till dem.
Radarreflektor - Anordning som placeras så högt som möjligt över däck, avsikten är att de radiovågor som utsändes från ett fartyg med radaranläggning skall reflekteras.
Radionavigering - Navigering med hjälp av radiolokalisering.
Radiopejlapparat - Hjälpmedel som bygger på radiovågor och som kan användas vid pejling.
Radiotelefon - Telefon som bygger på radiovågor.
Raketapparat - Användes för att skjuta iväg en lina från land och ut till en nödställd båt.
Raketkanon - Kraftigare typ av raketapparat.
Ramantenn - Rörlig antenn som användes bl.a. vid radiopejling.
Ramma - Med ett fartyg stävrätt gå på ett annat fartyg, förr i tiden ett vanligt sätt att sänka fienden.
Rank - Instabil.
Rappa ur - Att dra ut ett tåg eller vajer ur ett block.
Rapporteringspunkt - Ett sjömärke eller plats där åligger ett fartyg att avge rapport för att anmäla sitt läge.
Redare - Person som äger fartyg.
Redd - Ankarplats utanför hamn.
Rederi - Företag som bedriver transport av gods eller passagerare till sjöss.
Redlöst - Sägs ett fartyg vara då det är så skadat att det ej längre kan manövreras.
Regatta - En större samling båtar eller fartyg oftast i samband med tävling.
Registerton - Rymdmått som användes vid skeppsmätning.
Reling - Övre kanten på en båt/fartygs sida.
Relingsmanning - Form av honnör som på örlogsfartyg i vissa fall ges för kunglig person eller statsöverhuvud.
Remmare - >Större utsatt flytande sjömärke i öppet farvatten.
Reservfyrskepp - Fyrskepp som ersätter ordinarie då detta är indraget av någon anledning.
Reservstyrapparat - Anordning som måste finnas ifall den ordinarie styranordningen inte fungerar.
Rev - I regel långsträckt uppgrundning av havsbotten.
Reva - Ta in ett rev. Minska seglets yta för att anpassa det efter vindstyrkan.
Revbrok - Ett tåg genom löddran för revet, varmed detta halas ned.
Revhål - Skodda hål i revraden på ett segel.
Revlina - Lina som sträcker det nya underliket när man tar in ett rev.
Revlöddra - Ögla i seglets lik som används när man tar in ett rev.
Revsejsing - Kort lina som sitter i seglets revhål. Används för att binda om den revade delen av seglet.
Rida - Ex. vis rida ut en storm.
Rigg - Samlingsterm för en båts segel, master och rundhult.
Rodd - Med hjälp av åror framdriva en farkost genom vattnet.
Roder - Styranordning.
Roddare - Person som vid rodd bemannar en åra.
Roderkvadrant - Anordning för överföring av styrkraften till rodret.
Rodermalja - Roderbeslag.
Roderskvallra - Anordning med vars hjälp rodrets läge kan avläsas t.ex. från kommandobryggan.
Roderstock - Förlängningen mellan rodret och rorkult.
Rodertapp - Fingerling.
Rorgängare - Den som styr fartyget när autopiloten inte är inkopplad.
Ror i lä - Kommandoord vid genomvindsvändning.
Rorkult - Stång som används för att manövrera rodret, speciellt på mindre båtar.
Rorsman - Den som styr fartyget när autopiloten inte är inkopplad.
Ruff - Uppbyggnad över öppning i däcket på mindre farkoster, särskilt på segelbåtar.
Rullning - Ett fartygs rörelse i tvärskeppsriktningen ( sidled).
Rum sjö - Öppen sjö.
Rum vind - Vinden in från akter om tvärs.
Runda - Passera bortom ett föremål, ex. vis runda ett sjömärke.
Rundgattad - Sägs en båt vara om den har en avrundad akter.
Rundhult - Gemensam benämning på rår, bommar, gafflar m.m. som användes i rigg eller för andra ändamål ombord.
Rundtörn - Ett varv runt en pollare.
Rymma - Vinden drar sig akterligare.
Ryttare - De travare som finns i ett segels lik och som löper i en på masten fastsatt skena då man hissar seglet.
Rå - En spira tvärs över en båts mast (bär upp fyrkantiga segel, råsegel).
Råbandsknop - Ett slags dubbelknut.
Råk - Större eller mindre område av öppet vatten inom ett i övrigt isbelagt vattenområde.
Råmanning - Speciellt honnör som på segeltiden gavs på råriggat örlogsfartyg för kungliga personer och statsöverhuvuden.
Råsegel - Rektangulärt segel underslaget till en rå.
Råseglare - Ett fartyg som huvudsakligen har råsegel, t.ex. fullriggare och bark.
Råtackling - Tackling som i huvudsak uppbär råsegel.
Råttskydd - Rund plåtskiva med hål i centrum som träs över förtöjningsgods och som skall hindra råttor från att ta sig ombord i fartyget.
Räcka en ända - Att sträcka ut och fatta en ända, innan den ska användas/halas av flera man.
Räddningsbåt - Båt eller fartyg byggt speciellt för att undsätta nödställda till sjöss, den första i Sverige anskaffades år 1854 och placerades vid Sandhammaren.
Räddningsväst - Flytplagg som håller en person vänd med överkroppen upp och med krage som håller huvudet . Räddningsvästen brukar vara av självlysande material, försedd med reflexer och visselpipa.
Rätt så - Order till rorsman att styra den kurs som fartyget stävar då ordern ges.
Rättvisande bäring - Vinkeln mellan rättvisande nordriktningen och riktningen till ett föremål.
Rättvisande kurs - Vinkeln mellan rättvisande nordriktningen och ett fartygs långskeppslinje.
Röjel - Ett råsegel.
Röring - Den ring som fanns på äldre ankare för att fästa ankartåget i.
Röringstek - Knop, stek varmed ankartåget förr fästes till ankaret.
Röst - En utbyggnad för att ge större spridning åt vant och barduner.
Röstjärn - De beslag som är fästa vid bordläggningen och i vilka vanten ansättes.
S
S - Signalbokstaven S betyder "Min propeller arbetar för back".
SOS - Internationell nödsignal inom morsetelegrafi. ... --- ...
Sacka - Sägs en båt eller fartyg göra, när det blir efter i förhållande till ett annat fartyg .
Salning - Den på en mast byggda ställning på vilken stången vilar. En 'falsk salning' kan användes om masten saknar stång för att kunna lägga vant och förstag över.
Sambordsplankan - Den i träfartyg närmast kölen sittande bordläggningsplankan.
Sampan - Liten typisk båt som förekommer i japanska och kinesiska farvatten.
Samsa - Rätta till.
Sann vind - Vindens verkliga fart och riktning. Känns då man ligger helt stilla.
Sarg - Skyddskant kring sittbrunnen i små fartyg och båtar.
Saxa - Att segla för plattläns och ha storseglet på ena sidan och förseglet på den andra.
Schackel - Hästskoformad bygel av metall med genomgående bult.
Segel - Duk av olika material som fylls av vinden och driver båten framåt.
Segelduk - Väv för segel.
Segelfartyg - Fartyg vars enda framdrivningskraft är segel.
Segelfri - Högsta höjd för båt/fartyg under t.ex. en bro.
Segelgarn - Tråd att sy segel med.
Segelkapell - Skydd tillverkat av tyg avsett för att skydda ett segel som är beslaget.
Segelkoj - Rum ombord i fartyg eller båt och som användes till förvaring av segel m.m.
Segelled - Trafikled till sjöss.
Segelmakare - Tillverkare och reparatör av segel.
Segelmakeri - Företag där tillverkning och lagning av segel sker.
Segelränna - För fartyg avsedd passage genom eller vid sidan av t.ex. en minering.
Segelställ - En uppsättning segel till en båt.
Segelsättning - Att hissa segel.
Segelsömmare - Segelmakare.
Segelsömmarhandske - Segelhandske som skyddade handen mot skador vid arbete med att sy eller reparera segel, finns även en s.k. likhandske som användes speciellt vid arbete med seglets lik, därav namnet.
Segelyacht - I regel större, sjöduglig segelbåt inredd så att besättningen kan leva ombord.
Seglarväst - Flytplagg som håller en person flytande. Inte att förväxlas med räddningsväst.
Sejnfall - Fall att hissa flaggor och signaler i.
Sejsa - Att med bensel, klämma eller med bara händerna hålla ihop två tåg så att de ej kan löpa.
Sekond - Fartygschefens närmaste man ombord i större örlogsfartyg och är hans ersättare vid behov.
Semaforflagga - Flagga av vitt och rödflaggduk fästad vid en käpp.
Semaforsignalering - Signalering medelst semaforflaggor, ett numera avskaffat som hade sina brister bl.a. att det inte gick använda under den mörka delen av dygnet.
Sextant - Navigationsinstrument för mätning av himlakroppars höjd över horisonten.
Shanty - Ett slags sjömanssånger som förekom under segelfartygens tid, användes även under arbetet ex. vis vid hivande av ankaret.
Shelterdäckat fartyg - Allmänt förekommande typ av torrlastfartyg.
Ship - Shape - Internationellt vedertaget engelskt uttryck och som betecknar " ordning och reda ombord".
Sidoljus - Gångljus.
Signalfigur - Enligt sjövägsreglerna sådana tecken som klot, cylinder m.fl. som vid tillfällen skall föras utöver de föreskrivna skeppsljusen.
Signalpistol - Speciell pistol som användes vid avskjutandet av nödsignaler.
Signalraket - Nödsignal.
Signalrå - En mindre med block och sejnfall försedd rå, användes för hissande av signalflaggor.
Signalställ - Internationella signalflaggorna.
Sikt - Luftens genomskinlighetsgrad.
Siren - Apparat som användes ombord för att avge signalljud.
Sisal - Fibrer från agaveplantan och som användes vid tillverkning av tågvirke.
Sittbrunn - Ett öppet, nedsänkt utrymme varifrån båten styrs.
Självläns - Anordning i segelbåtar som gör att vattnet i sittbrunnen rinner ut av sig själv.
Självresande - Kallas båt eller fartyg som ej kan förbli i kantrat läge eller ligger med kölen upp.
Sjöartiklar - Kallades förr krigslagarna vid flottan, de äldsta tillkom på Gustav Vasas tid vore mycket hårda.
Sjöbefälsskola - Skola som har till uppgift att utbilda fartygs och maskinbefäl på svenska handelsfartyg.
Sjöben - Uttryck som anger förmåga att röra sig på ett fartygsdäck under sjögång.
Sjöbod - Hus vid sjöstranden eller byggt på stolpar i vattnet invid sjöstranden, avsett för förvaring av båtar, utrustning m.m.
Sjöbris - Vind som p.g.a. temperaturskillnaden mellan land och sjö vackra sommareftermiddagar blåser från sjön in över land.
Sjöbuss - 1 gammal välbefaren sjöman av den numera inte så vanliga " salta" kärva typen. 2 benämning på mindre, färjeliknande farkost som användes för person och godstrafik kortare sträckor i en skärgård eller mindre farvatten.
Sjöfart - Som innefattar all samfärdsel till sjöss och därmed sammanhängande verksamhet.
Sjöfartsbok - Identitetshandling för en sjöman och tillika tjänstgöringsbok och som utfärdas av det sjömanshus där sjömannen är inskriven.
Sjöfartsverket - Statlig myndighet som handlägger frågor om sjöfarten i Sverige.
Sjöförhör - Undersökning av svårare båt/fartygsolycka.
Sjöförklaring - Fartygsbefälhavares redogörelse vid sjöförhör.
Sjögång - (Kraftiga) vågrörelser, rullning.
Sjöhorisont - Den cirkel på jordytan där himmel och hav syns mötas.
Sjöhävning - (Kraftiga) vågrörelser, rullning.
Sjöjungfru - Mystiskt väsen som enligt folktron förekommer i sjöar och hav, enligt fantasien en vacker och tilldragande varelse med långt hår, underkroppen är fisklik.
Sjökapten - Fartygsbefäl i handelsflottan med särskild utbildning.
Sjökast - Överbordkastning av last, ex. vis vid nödläge.
Sjökista - Sjömanskista, kista som sjömän förr i tiden använde som koffert, en mindre typ kista kallas sjöskrin förekommer fortfarande men i liten utsträckning.
Sjökort - En karta över ett farbart vattendrag med speciell utmärkning av djup, grund, grynnor, vrak, sjömärken, fyrar, farleder o.d.
Sjökrig - Sammanfattande beteckning på krigföring till sjöss.
Sjökrigsskola - För marinen gemensam utbildningsanstalt, avsedd för grundläggande utbildning.
Sjölägenhet - Möjlighet att fara eller transportera något till sjöss.
Sjöman - Person som tjänstgör på båt/fartyg.
Sjömaning - Gemensamt namn på allt arbete med tåg och vajer.
Sjömanskap - Förmågan att på rätt sätt hantera en farkost till sjöss. Gott sjömanskap kräver bl.a. kunskap, omdöme, beslutsamhet och vilja, och kan endast förvärvas genom praktisk erfarenhet till sjöss.
Sjömansknop - Annat namn för råbandsknop.
Sjömansmässigt - Att handla rätt i olika situationer.
Sjömansspråk - Ett mycket gammalt språk som talas och förstår främst av sjöfolk.
Sjömil - Längdmått, 1 sjömil= 1 852 meter.
Sjömärke - Sjömärken är fyrar, båkar, kumlar, stångmärken, tavlor, märken, bojar och prickar. Dessa är utsatta av sjöfartsverket för att utmärka farleder och grund.
Sjömätning - Kallas det arbete som utfördes för att kartlägga kuster och vattenområden, de mätningskartor som uppgörs ligga sedermera till grund för framställningen av sjökort.
Sjömätningsfartyg - Specialbyggt maskindrivet fartyg som är utrustat för att direkt och genom användande av små motorbåtar, utföra sjömätning.
Sjönöd - Befinna sig i allvarlig fara.
Sjöofficer - Officer vid örlogsflottan.
Sjöreserven - Traditionsrik benämning på ett organ vid svenska örlogsvarv som ombesörjer sjötransporter, bogseringar, förhalningar, tillser kajer, förtöjningsplatser och icke rustade fartygs förtöjningar.
Sjöräddning - Organisation som larmas från en telefon och som i sin tur larmar närmaste kustradiostation vilka sedan kontaktar de organ som behöver ingripa i den aktuella situationen.
Sjöräddningsstation - Station vid kusten som är försedd med personal och utrustning för att undsätta nödställda till sjöss.
Sjöräddningssällskapet - Organisation grundad år 1907 och med uppgift att verka för ett ökat intresse för sjöräddningsverksamhet.
Sjörök - Dimma till havs p.g.a. havsvattnets uppvärmning av kallare luft.
Sjösjuk - Illamående på grund av båtens rullning.
Sjöskadat - Sägs gods vara som skadats av lastrum inträngande vatten.
Sjöskrin - Mindre form av sjökista.
Sjöslag - Strid mellan större sjöstyrkor.
Sjöstyrka - Benämning på ett större örlogsfartyg, sammanförda i flotta, avdelning eller annat fartygsförband och som sammandragits tillfälligt eller för viss tid.
Sjösurra - Surra fast lösa föremål ombord så att dessa ej komma drift eller gå överbord.
Sjösäck - Säck tillverkat av speciell segelduk och avsedd att förkläder och andra tillhörigheter, i örlogsflottan är den svartmålad och i den finns en vit säck avsedd för rena underkläder och dylikt.
Sjösättning - Att sätta ett fartyg i sjön.
Sjövakt - Förrättas när fartyg är till sjöss eller när vissa omständigheter så kräva.
Sjövart - Uttryck för riktning ut mot fritt vatten.
Sjövett - Gott omdöme till sjöss.
Sjövägsregler - Internationella trafikregler för sjöfarten.
Sjövärdighet - Ett fartyg anses sjövärdigt då det uppfyller vissa krav såsom bemanning, stabilitet, utrustning m.m.
Skaffa - Äta.
Skalkning - Vattentät tillslutning av ett fartygs lastluckor.
Skans - Benämning på manskapets bostadsinredning.
Skarndäck - Den plant liggande betäckningen överst på bordläggningen och spantens toppar.
Skenbar vind - Vinden som råder ombord. Resultatet av fartvinden och den sanna vinden.
Skepp - .
Skeppare - Titel för befälhavare på mindre fartyg.
Skepparhistoria - Oftast högst otroliga redogörelser för händelser till sjöss och till vilka man oftast inte kan sätta tro till.
Skepparpipa - Speciellt konstruerad liten visselpipa som förr i tiden användes ombord i örlogsfartyg, men numera förekommer i mindre utsträckning.
Skeppning - Allmän term för sjötransporter.
Skeppsankare - Benämning på det äldre klassiska stockankaret.
Skeppsbrott - Innebär att fartyget antingen sjunker eller skadas så svårt, ex. vis att det blir vrak.
Skeppsbröd - En hård brödsort som inte nämnvärt förändrades under förvaring, och som därför lämpade sig ombord på segelfartyg. Torra och ganska smaklösa brödbitar av utomordentlig styrka och hållfasthet.
Skeppsdagbok - Loggbok.
Skeppsgossekåren - En numera försvunnen institution som tillhörde flottan och som tillkom under 1600 - Talet och uppgift att rekrytera folk till flottan, skeppsgossekåren avvecklades år 1939, livet i skeppsgossekåren var ofta ganska hårt och fostrade goda sjömän.
Skeppsgård - Äldre benämning på skeppsvarv under 1500 - Och 1600 - Talen.
Skeppsklocka - Mindre klocka av metall och som förr i tiden användes till att slå glas på, numera användes mest till att avge signal med under tjocka, i örlogsflottan användes skeppsklockan fortfarande ex. vis vid brandlarm m.m.
Skeppskex - En hård brödsort som inte nämnvärt förändrades under förvaring, och som därför lämpade sig ombord på segelfartyg. Torra och ganska smaklösa brödbitar av utomordentlig styrka och hållfasthet.
Skevra - Vid båtrodd vrida årbladen så att de, när de lyftas ur vattnet efter ett avslutat årtag, komma i horisontellt läge parallellt med vattenytan.
Skifta roder - Innebär att direkt lägga om rodret från styrbord till babord eller tvärtom och ungefär lika mycket åt den nya sidan som det låg åt den andra.
Skivgatt - I rundhult upphugget hål med insatt blockskiva, ex. vis i en masttopp, där fallet kan löpa.
Skivning - Skivar en tross gör man när man lägger upp den i en mycket prydlig spiral på däck.
Skjuta björn - En gammaldags benämning för ett bland de farligaste tilltag en båt kan hitta på, nämligen att under länsning i hårt väder falla av så mycket att seglen gippa. Det finnes båtar som trots omsorgsfullaste styrning äro omöjliga att hindra från denna olovliga manöver, och dylika såsom sjöbåtar odugliga exemplar utmärka sig merendels för mycket stort och fylligt valv akter ut samt ytterst ringa djup för ut, d. v. s. just karakteristiska drag hos den moderna kappseglingsyachten. Däremot hör man aldrig om allmogebåtar, och i synnerhet icke om sådana som ha snipbyggd akter, att visa någon benägenhet att skjuta björn.
Skjuta upp - Ex. vis tågvirke.
Skolskepp - Gemensam benämning för fartyg som användes för sjömansutbildning.
Skonare - Segelfartyg med två eller flera ungefär lika höga master.
Skot - Det tåg som löper från ett segels skothorn till ett spel med vilket man kan skota (sträcka) seglet.
Skota hem - Flytta ett segel närmare båtens mittlinje.
Skotblock - Skuret block som en tamp löper genom.
Skothorn - Hörnet där skotet fästs (i seglets aktre, nedre hörn).
Skotledare - Justerbara skenor monterade längst skrovets sidor där skotet löper igenom.
Skotlöddra - Löddra som sitter i skothornet.
Skotstek - Knop.
Skotpunkt - Den punkt där skotet fästs. Genom att reglera skotpunkten kan man ändra seglets form och flytta buken.
Skotråtta - Två fjäderbelastade halvcirklar som skotet fästes emellan för att avlasta seglaren att hålla seglet.
Skotskena - Skena för skotblock som gör det möjligt att ändra skotvinkel.
Skott - Väggarna i ett fartyg heter skott. Skott som sitter under vattenlinjen har som regel vattentäta dörrar för att hindra fartyget från att sjunka om det skulle ta in vatten.
Skotvinschlås - Låsanordning för skot som är placerad ovanpå vinschen.
Skralna - Vinden vrider sig förligare, i för kursen ogynnsam riktning, blir skral. Motsatsen är att den rymmer.
Skrota - När vinden långsamt ändrar riktning.
Skrov - Benämning på själva fartygskroppen.
Skräddartalja - Mindre treskuren talja med stjärt i det dubbla blocket och som förr användes att sträcka fall och skot.
Skränsa - Stäpa efter på ett styvt tåg som ligger runt en pollare, en spelnock e.d.
Skuta - Mindre fartyg oftast ett segeldrivet.
Skvallerkompass - Tak eller hängkompass placerad i befälhavarens kajuta och avläsbar underifrån.
Skvättbord - På öppna fartyg eller båtar över relingen vertikalt uppsatt bord, eller en på relingen horisontellt lagt plankgång.
Skyfall - Mycket häftiga regn ofta i samband med åska.
Skylight - Öppning i däcket försedd med glasfönster och skyddangaller, avser att ge dager och luftväxling i underliggande rum, skylightet kan öppnas och stängas underifrån.
Skålankare - Skålformat ankare som ofta användes på fyrskepp.
Skåta - Det sätt att ro då man vänd föröver skjuter årlommen ifrån sig i årtaget.
Skädda - Förstärkning i fallhornet av metall eller trä.
Skära i - Att träda tåg genom blocken och därmed åstadkomma en talja. Även fall och skot skäres i. Motsatsen är rappa ur.
Skärgårdskryssare - Kappseglingsbåt av svenskt ursprung.
Skärstock - Löstagbar balk som uppbär lastluckor.
SköraPressa ett segel under hård vind så det rämnar, eller på något annat sätt åstadkommer en reva i seglet.
Slacka - Att ge efter på ett spänt tåg. Motsatsen till "hala hem".
Sladd - Ändan av ett tåg.
Sladdrond - Kontroll att fall m.m. är uppkvejlat, ordning på däck etc., alltså en kontroll av att fartyget är sjömansmässigt.
Slag - Man lägger ett tåg i slag, inte öglor, runt en pollare, spel e.d.
Slag - När man gör ett slag med en segelbåt ändrar man kurs så att vinden kommer in från motsatt bog.
Slag - Övergång mellan fartygets botten och sida.
Slagning - Ex. vis höger respektive vänsterslaget tågvirke.
Slagsida - Kraftig lutning åt sidan. Ett fartyg sägs ha slagsida då de på grund av lastförskjutning eller läckage lutar åt endera sidan.
Slagvägare - Längsgående invändig förstärkning i fartygets slag.
Slingerbord - Anordning som användes ex. vis för att förhindra servisen från att vid sjögång glida av bordet.
Slingerköl - Anordning på slagets utsida för uppbromsning av fartygs tvärskeppsrörelser vid gång i sjö.
Slingerräck - Anordning för att hindra saker att komma i rörelse vid sjögång.
Slingra - Kombination av rullning och stampningsrörelser.
Slip - Ställe där man tar upp mindre och medelstora fartyg.
Slipvagn - Vagn avsedd för upptagning av båtar.
Slirstek - Stek som är lagd med ögla och som kan dras på avstånd t.ex. vid stormhissning av flagga.
Slup - Båt riggad med en mast, även en öppen, mindre båt avsedd för rodd och segling.
Sluss - Anordning för att höja eller sänka fartyg, förekommer i kanaler, ex. vis Göta kanal.
Sluthult - Kil som vid skarven fixerar toppstången mot masten.
Slå - Vända en båt genom vinden.
Slå glas - Gammalt sätt att genom att slå på klockan av mässing e.d. ange tiden ombord. Antal slag ligger mellan 1 och 8 och vid varje vakts halvtimmespasserande ökas ett slag. För t.ex. vakten 4-8 innebär detta att 04.30 slås ett slag, 05.00 två slag, 05.30 tre slag osv. till 08.00 då 8 slag slås. Slagen slås parvis. Enligt traditionen skall vid midnatt på nyårsafton slås dubbla, dvs. 16 slag.
Slå ut törnar - Att vid uppskjutning av ett tåg befria detta från kinkar.
Slacka - Att släppa efter på ett styvhalat tåg.
Slänggipp - Låta ett segel skifta sida under tiden man seglar med vinden utan att man först skotat hem och kontrollerat släpper ut på den andra sidan.
Släpankare - Fartyg som förflyttar sig under kontroll med ankaret släpandes på botten.
Släplog - Instrument för mätning av fartygets hastighet. Släploggen hänger i en lina efter fartyget och som genom sin utformning snurrar varigenom rotationshastigheten ger utslag för fart- och distansmätning.
Slör - Att segla med vinden akter om tvärs.
Smult vatten - Lugnt vatten utan större vågor.
Snedsegel - Kallas alla sådana som kunna med sin akterkant slå över från den ena sidan till den andra, t.ex. när man vänder genom vinden; således icke råsegel, men gaffel-, loggert-, spri-, stagsegel m. fl.; och ett fartyg som endast eller huvudsakligen har dylika kallas snedseglare eller snedsegelriggat.
Spant - Balk i fartygsstomme som går parallellt i bågform tvärskepps från köl till reling.
Spinnaker - Ett segel vars övre hörn (fallhornet) medelst ett fall hissas upp i masttoppen, och vars två nedre hörn (skothorn) kan skotas med en gaj på vardera sidan. När man länsar så kan båda skothornen hänga fritt, men när man slörar så bör läsidan hållas ut med en spinnakerbom. Spinnaker kallas även ballongsegel.
Spinnakerbom - Tvärslå som håller ut spinnakern.
Spinnakerlift - Lina som tillsammans med nedhalet håller spinnakerbommen på plats.
Spira - Den i sjöspråket oinvigde ett rundhult, men sjömännen endast ett råämne till eller ett kasserat sådant, åtminstone icke ett i bruk varande rundhult.
Splits - Hopflätning av ändar av tågvirke t.ex. för att förlänga en lina eller för att göra en ögla.
Splitsa - Skarva eller göra andra arbeten med tågvirke.
Sprayhood - Stänkskydd över nedgången till ruffen.
Spri - Spira för sprisegel.
Spridare - Stag fästa på masten för att sprida ut vantstag.
Spring - Förtöjningslina som förhindrar att båten förflyttar sig framåt eller bakåt. Förspringet går från aktern och föröver. Akterspringet går från fören och akteröver.
Sprisegel - Fyrsidigt snedsegel som hålls utsträckt med en diagonal spira.
Språng - Däckslinjens höjning för- och akteröver.
Spunning - Fals i kölplankan där bordläggningen fästes.
Spygatt - Avlopp i däck / durk.
Stag - Stålvajer i stående riggen som stöttar masten.
Stagvända - Vända en båt med fören åt vinden. Kallas också slå, att göra ett slag.
Sticka ut - Ge ut på ett tåg.
Sticka på - Göra fast ett tåg vid ett föremål, t.ex. en flagga eller en rundhult.
Stormast - .
Storsegel - Segel på stormasten.
Storskot - Storseglets skot som går från bom till skotblock och gör det möjligt att reglera storseglet vinkel mot vinden.
Stryka - Kommando till roddare att backa med årorna.
Stryka - Att stryka något är att bärga eller fira ned och används om segel, rundhult och dylikt, speciellt kanske om toppsegel och toppstång.
Styrbord - Båtens högra sida när man står vänd förut.
Styrfart - Den minsta fart ett fartyg behöver för att lyda roder.
Styvhala - Att hala in på ett slackt tåg tills det blir sträckt.
Stå - Innebär att omedelbart avbryta en verksamhet.
Stå på - Att fortsätta med samma kurs och fart.
Stänkbord - Lösa brädgångar som sätts ovanpå relingen vid segling i hårt väder.
Stäv - För eller akterända på en båt/fartyg.
Stävräcke - Samma som pulpit.
Sudband - En grov ribba utefter relingen till skydd emot skamfilning.
Surra - Fästa med hjälp av rep eller liknande.
Svanhals - Benämning på luftrör som från tank eller annat utrymme leds genom däck och kröks så att regn och stänkvatten inte skall komma in.
Svår - Den grövre änden av ett timmer, likaså en grov tross, etc.
Svaj - Ett fartyg som ligger förtöjt vid boj eller ligger till ankars utan förtöjning vid land så att det kan svänga fritt efter vinden.
Svinrygg - Sjömansknop.
Syskonhake - Två symmetriskt lika, mot varandra vända hakar, som används där fara finnes att en enkel hake skulle hugga sig ur.
Sätta av - Att skjuta ut båten i samband med avgång från kaj från fartygets sida med hjälp av båtshakar eller liknande.
T
T - Signalbokstaven T betyder "Håll undan för mig. Jag håller på med partrålning".
Tackling - Äldre benämning på ett fartygs hela rigg men vanligen avseende endast den stående och löpande riggen, icke master och rundhult.
Ta flott - Taga loss ett fartyg som står på grund.
Tagling - Att med garn linda ändan ev. ett tåg så att det inte fransar sig kallas tagling. Förr i tiden använde man hästtagel till detta, därav namnet.
Taglingsgarn - Garn som användes vid tagling.
Ta hem det lösa - Hala hem ett tåg som hänger slakt så att det bliver lagom styvt.
Ta hyra - Mönstra på ett fartyg.
Tajt - Uppsträck, styvhalat, spänt.
Taktiker - En person ombord som ger taktiska råd eller bestämmer taktiken för båten, baserat på vädersituationen, banan och konkurrenterna.
Talja - Hissanordning bestående av två block.
Tamp - Yttersta änden av ett tåg, kätting eller dylikt.
Tavla - Fast sjömärke.
Telltales - Ulltrådar om visar vindriktningen och tillåter fintrimning av seglen.
Tender - Servicefartyg för ett större fartyg.
Terrester navigation - Navigation som bygger på observationer på föremål i land, genom lodning eller radiopejling.
Territorialgräns - Territorialvattens yttre gräns.
Territorialvatten - Vattenområden som tillhöra dess territorium.
The Seven Seas - Litterär benämning på de sju haven.
Tidkula - I äldre tider förekommande anordning som bestod av en stor svart kula som hissades i topp på en mast som var placerad på land, vid ett bestämt klockslag, vanligen klockan tolv Greenwich medeltid, lät man kulan falla och då passade man på att kontrollera fartygets kronometrar, numera får man rätt tid per radio.
Tidvatten - Periodiskt återkommande höjning och sänkning av havets yta.
Till ankars - Ligger ett fartyg när det kvarhålles på en viss plats medelst ankare.
Till sjöss - Sägs i allmänhet ett fartyg vara när det är ute på havet och i regel ur sikte av land.
Till väders - Då man befinner sig på en högt belägen plats i förhållande till översta däcket på ett fartyg, ex. vis i fartygets rigg.
Timmerman - Yrkesman ombord vars arbetsuppgifter består i tillsyn av olika anläggningar ombord, ex. vis livbåtar, ankare, master, däck, lastrumsluckor o.s.v.
Tiohuggare - Benämning på slup eller livbåt, avsedd för tio roddare placerade två och två på fem tofter, båt avsedd för åtta roddare kallas åttahuggare, tiohuggare förekommer i marinen och kallas då ibland för valbåt.
Tir - Skåran mellan kardelerna i ett tågvirke.
Tira - Med garn av passande storlek fylla ut tirarna för att därigenom få en jämn yta.
Tira tampen - I örlogsflottan ett uttryck för att gå före i ex. vis en matkö, det hette att man tirade tampen.
Tjocka - Dimma.
Tjänstefartyg - Lotsfartyg, Tullverkets båtar m.fl.
Toft - Tvär mellan sidorna i en roddbåt inplacerad bänk avsedd för roddare.
Toftvägare - Den planka en toft vilar på.
Ton - Det inom skeppsbyggeriet vanligast använda viktmåttet.
Topp - Den översta delen, typiskt är toppsegel med sin toppstång, men även topptimmer som är ett spant som räcker ifrån relingen endast en bit nedåt bordläggningen.
Topptecken - Förekommer i toppen av ett sjömärke och har olika utseende.
Tornado - Amerikanskt namn på virvelstorm.
Torrlast - Motsatsen till flytande last.
Trad - Sjöfart mellan vissa bestämda hamnar.
Trafiksignaler - Förekomma vid vissa rörliga broar samt en del slussar.
Trall - Gallerverk oftast i trä, som i större fartyg användes över lucköppningar för att medgiva ventilation, trall förekommer även på andra ställen ombord ex. vis i tvättrum, större segelfartyg förr i tiden ofta trall på halvdäcket och dessa var oftast tillverkade av ädlare trälag.
Transportör - Navigeringshjälpmedel i form av en gradskiva som används vid utläggning av kurser i sjökortet.
Trapets - Anordning i kappseglingsbåtar i vilken seglaren/gasten kan stå med kroppen utanför båten för att motverka båtens krängning.
Travare - Länk längs storseglets mastlik och en skena på masten.
Treslaget tågvirke - Tillverkat av tre kardeler, det vanligaste förekommande tågvirket, då det gäller antalet kardeler.
Trimma - Att justera segel och rigg i syfte att få båten att prestera maximalt.
Tripomast - Mast med tre ben vilka förenas upptill, en s.k. ostagad mast.
Tross - Tågvirke tillverkat på visst sätt, trosslaget.
Trossdäck - I örlogsfartyg det understa genomgående däcket, här finnas bl.a. förläggningsplatser för besättningen.
Trålare - Specialbyggt fartyg i allmänhet ett mindre maskindrivet och som användes vid fiske med trål.
Trängfartyg - I örlogsflottan ingående servicefartyg som har till uppgift att betjäna de stridande örlogsfartygen.
Tränsa - Metod att med en lina beslå ett storsegel till dess rundhult.
Tullbord - Översta bordet.
Tum - Gammalt längdmått.
Tura - Bordgångarnas linjer i långskeppsled.
Tvärgattad - Är en båt som har akterspegel.
Tvärs - Rätt ut från båtens sida.
Tyfon - 1 namn på tropisk cyklon eller orkan. 2 av komprimerad luft driven ( i undantagsfall av ånga) mistsignalapparat.
Tågvirke - Ett gemensamt namn på spunna linor, rep och trossar. Smäckert tågvirke benämns lina och grövre benämns tross. Riktigt klena linor kallas märling eller sjömansgarn. Tågvirke görs av fibrer som spinns till kardeler som sedan tvinnas till en tross. Av trossar kan man sedan slå en kabel.
Täcka - Att sakta ner en annan båt genom att ge minskat eller turbulent vindflöde genom att ligga i vindriktningen. Kan också innebära att man vid stora avstånd mellan båtarna tar en taktiskt säker position genom att positionera sig genom att lägga sig mellan motståndaren och dit man skall.
Törn - 1) Ta törn= Bära av. 2) Lägga en törn= Lägga ett varv av ett tåg kring t.ex. en pollare 3) Styrtörn, vakttörn= Den tid man ska stå till rors resp. ha vakten. 4) Törna ut= Stiga upp. 5) Törna till= Gå i arbete eller ta emot vakt.
Törna in - Gå och lägga sig.
Törna ut - Snabbt komma ut på däck.
U
U - Signalbokstaven U betyder "Ni stävar mot fara".
Underlik - Den undre kanten på ett segel.
Underriggad - Är en segelbåt då den har mindre segelyta än som motsvars av dess stabilitet.
Under segel - På väg med segel satta.
Undervattenskropp - Den del av ett fartygs skrov som normalt befinner sig under vattenytan.
Upphinna - Hinna fatt och därefter i regel passera ett annat fartyg.
Upphuggning - Nedskrotning av fartyg.
Uppläggning - Betyder att fartyget under någon tid ej är i tjänst utan ligger förtöjt eller till ankars, vanligen är hela besättningen avmönstrad, ex. vis vinteruppläggning.
Upp och ned - Uttryck som användes vid lättning av ett ankare och innebär att ankarkättingen i det närmaste hänger lodrätt under klyset och snart är lätt, och därmed även ankaret.
Urlastning - Lossning.
Utlöpa - Sägs ett fartyg göra när det lämnar hamn eller redd och går till sjöss.
Utombords - Utanför ett fartygs skrov eller i vissa fall, på yttersidan av skrovet.
Utombordare - Motor som hängs på en båts aktern.
Uthal - Lina som sträcker ut seglet längs bommen.
Utprickning - Markering av grund, farleder etc., med hjälp av sjömärken
Utriggare - Ställning för årtullar utanför relingen på kapproddbåtar.
V
V - Signalbokstaven V betyder "Jag begär hjälp".
Vackert - Kommandoord som betyder att ta det lugnt, ex. vis vid halande i ett tåg.
Vajer - Består av sex kardeler tvinnad ståltråd kring en sjunde s.k. kalv av oljat fiberämne. Vajer kan vara hård för stående rigg eller böjlig för att gå genom block. Antalet stållinor bestämmer hållfasthet och böjlighet.
Vaka - En båt vakar väl, om den går mjukt och lätt i sjön och ej tar vatten över sig.
Vakare - Liten boj, träklots eller dylikt som förankrats i syfte att utvisa en ankarplats eller ett fiskeredskap, såkallad fiskevakare.
Vakt - På fartyg är dygnet indelat i sex vakter om fyra timmar. Dessa är Hundvakten (00-04), Dagvakten (04-08), Förmiddagsvakten (08-12), Middagsvakten (12-16), Plattvakterna (1:a 16-18, 2:a 18-20) och Första vakten (20-24).
Vakthavande - Befälsperson som förrättar vakttjänst.
Vaktklocka - Skeppsklocka.
Vaktman - Person som under ett fartygs hamnuppehåll sköter bevakningen av fartyget.
Vaktombyte - Sker när en vakt eller en hel vaktstyrka avlöser en annan vakt eller vaktstyrka.
Vakt om vakt - Form av vakttjänst som innebär att ena halvan av besättningen går vakt under fyra timmar, den andra halvan går vakt under de påföljande fyra timmarna o.s.v.
Vakt på däck - Vakttjänst på däck.
Vakttjänst - Viktig del av tjänsten ombord i ett fartyg, särskilt när fartyget är till sjöss, det fodras personal till olika uppgifter ex. vis rorgängare, maskinpersonal och dessutom för hastig påkomna uppgifter såsom livbåt m.m.
Valv - Bordläggningen akter om akterstäven på ett rundgattat fartyg.
Vant - Vajer som håller masten på plats i sidled.
Vantskruv - Anordning i stål för att hålla ihop vajrar eller tåg.
Vantspridare - Liten tvärslå som håller ut vanten från masten och på så sätt stagar upp masten.
Varp - Ett tåg fästat till mindre ankare och som i äldre tider användes till förhala eller förflytta fartyg i hamn eller i en trång farled, där man ej kunde ta sig fram på annat sätt.
Varpankare - Var det minsta ankare som äldre tiders fartyg hade ombord och var alltid av skeppsankartyp, numera ingår inte varpankare längre i ett fartygs utrustning.
Varsko - Uttryck som användes ombord, detsamma som att meddela eller underrätta.
Varv - Anläggning för byggnad, utrustning, underhåll och reparation an fartyg eller båtar.
Vaterbom - En från fartygssidan utfällbar bom till för att förtöja fallrepsbåtar vid.
Vatersegel - Ledsegel som sattes under vaterbommen.
Vaterstag - Stag som stöttar bogsprötet nedåt mot stäven.
Vattenbåt - Mindre i regel maskindriven tankbåt som användes i hamnar för att förse fartyg med färskvatten.
Vaterbom - Långt, smäckert rundhult som på örlogsfartyg och även större yachter utsätter till ankars för att användas vid förtöjningar av båtar.
Vattenkagge - Med dricksvatten fylld kagge som ingår i utrustningen av livbåtar.
Vattenlinje - En linje målad på utsidan av skrovet och som markerar övergången mellan fribord och undervattenskroppen.
Vattenport - Länsport.
Vattenväg - Naturlig eller konstgjord farled ex. vis skärgårdsled, kanal eller dylikt.
V- botten - Bottenform speciellt på mindre snabbgående motorbåtar.
Vedettbåt - Mindre örlogsfartyg, patrullbåt.
Vevling - De tvärs över samma sidas vant sträckta linorna, som bilda steg att äntra på.
Vik - Inbuktning i kustformation som ibland vid vissa tillfällen kunna erbjuda skydd och tillfällig ankringsplats för mindre fartyg och båtar.
Vimpel - Långsmalt och i yttre ändan spetsigt och ofta kluvet band av flaggduk, vimplar föres i örlogsflottans fartyg eller i båt som befälstecken.
Vimpelstake - Smäcker stång som uppsätts i förstäven i örlogsfartygs båtar då befälstecken föres.
Vind - Luft i rörelse.
Vinda - Att ta hem på tåg eller kätting som är lagd kring ett spel.
Vinddriven - Sägs om ett segelfartyg som i hårt väder driver vind för våg.
Vinden drar sig medsols - Högervridande.
Vinden drar sig motsols - Vänstervridande.
Vindfana - Vindriktningsvisare.
Vindflöjel - Vindriktningsvisare.
Vindhastighet - Vindens väg per tidsenhet.
Vindkantring - Plötslig ändring av vindriktningen.
Vindmätare - Instrument för att mäta vindhastigheten.
Vindriktning - Den riktning varifrån vinden blåser.
Vindriktningsvisare - Instrument för benämning av vindriktningen.
Vindstyrka - Vinden uppskattad enligt Beauforts skala.
Vindstöt - Plötsligt och kortvarig ökning av vindhastigheten.
Vindöga - Den riktningen vinden blåser från.
Vinsch - Metalltrumma och vev som gör att kraften kan ökas vid hemtagning av skot eller fall.
Vinterprick - Mindre och mera stabil typ av prick som i vissa farvatten utsätts vintertid som ersättning för ordinarie prick eller boj.
Virvelstorm - Cyklon eller tromb.
Vissla - Siren eller dylikt, ofta driven av tryckluft eller ånga.
Vojt - Enkel maskin av trä som förr i tiden användes för att spinna kabelgarn, kallas också Faxis vojt.
Votivskepp - Miniatyrskepp som placerats i en kyrka.
Vrak - I allmänhet större föremål utan synlig ägare, flytande eller av vind och sjö uppvräkt på en strand oftast illa åtgånget, så det är odugligt.
Vrakboj - Boj som är utlagd för att markera ett vrak.
Vrakeka - Större öppen blekingseka som var riggad med ett högt, smalt loggertsegel.
Vrakfyrskepp - Fyrskepp som ibland läggs ut i mycket starkt trafikerade farvatten för att utmärka sjunkna vrak.
Vrakprick - Prick som är utlagd för att markera ett vrak.
Vricka - Driva en (rodd)-båt med en åra i aktern genom att vrida åran fram och tillbaka
Vränger - De spant som sätts in efter det att ett skrov, som byggts på 'mall' eller frihand, är färdigbyggt. Insättning av vränger kallas för att man 'vrängde' båten.
Vågbrytare - Anläggning vid hamninlopp som skyddar mot vågor.
Vågdal - Den lägsta punkten mellan två vågor.
Vågtopp - Den högsta punkten på en våg.
Vägare - Kraftiga, längsgående timmer; förstärkning och ibland underlag för tvärbalkar och tofter.
Växande kort - Mercatorkort.
Växelfyr - Fyr som visar växelsken.
Växlande vind - Ostadig vind, vind som ofta och hastigt ändrar riktning.
W
W - Signalbokstaven W betyder "Jag begär läkarhjälp".
X
X - Signalbokstaven X betyder "Upphör med det ni håller på med (eller har för avsikt att göra), och ge akt på mina signaler".
Y
Y - Signalbokstaven Y betyder "Jag draggar".
Yacht - En för sport och nöjesändamål konstruerad större båt.
Yawl - Ett tvåmastat fartyg där den bakre masten, mesanmasten, sitter akter om hjärtstocken.
Ytterhamn - Del av hamn som ligger utanför det egentliga hamnområdet.
Z
Z - Signalbokstaven Z betyder "Jag begär en bogserbåt" eller när den används av fiskefartyg, betyder den "Jag lägger ut redskapen".
Å
Ångfartyg - Fartyg som drivs med ånga.
Åra - Redskap att ro, paddla eller vricka med.
Årklyka - En typ av årtull.
Årtull - Stöd för en åra vid relingen.
Åtta - Stoppknop som förhindrar att skoten skall glida ur skotledarna.
Ä
Äsping - Mycket gammal benämning på skeppsbåt, barkass, vilken upprätthöll förbindelse med land, den användes till transport av manskap, materiel och var även avsedd att användas som " bogserare".
Ö
Öga - Ögla på tågvirke, antingen splitsat, bänslat, lagt eller knopat.
Ögonblock - Block med öga i stroppen.
Ögonsplits - Splits som bildar ett öga, mycket användbar i många sammanhang.
Öppen båt - Båt utan däck.
Öppen hamn - Oskyddad hamn.
Öppen kust - Kust utan skärgård.
Öppen redd - Ankarplats nära öppna sjön och som bara vid vissa tillfällen kan lämna skydd.
Öppen vind - Vind som blåser från en riktning akterligare än sex streck förifrån.
Örlogsbas - Bas som örlogsfartyg utgår från och återvänder till vid krigsoperationer.
Örlogsfartyg - Fartyg och som tillhör ett lands marina stridskrafter.
Örlogsflagga - Flagga på krigsmaktens fartyg och byggnader.
Örlogsflotta - Krigsflotta.
Öskar - Skopliknande föremål som användes för bortskaffande av mindre mängd vatten ur en båt.
Överbord - Ex. vis " man över bord".
Överbyggnad - Påbyggnad på ett fartygs huvuddäck.
Överensfyrar - Ensfyrar.
Överfart - Att fara över vatten.
Överhalning - Häftig krängning hos ett fartyg orsakad av grov sjö, vind eller lastförskjutning.
Överhandsknop - En enkel knop.
Överhandsväder - Detta väder råder då ett fartyg på grund av för kraftig vind inte längre kan föra segel eller manövrera som normalt.
Överriggad - Är en segelbåt om den har större segelyta än som motsvaras av dess stabilitet.
Översiktskort - Typ av sjökort.
Överisning - Nedisning av fartyg.